16-årige Kamal Masri blir till synes avrättad, skjuten fem gånger bland annat i huvudet, en grå höstdag 2006 i Malmö. Men han överlever. Vem har skjutit honom? Varför? Är det kanske hans eget fel? Spekulationerna rasar i pressen (faktumet att Kamal har "invandrarbakgrund" nämns märkligt nog i varje inslag), i bekantskapskretsen och inte minst inom familjen. Traumat blir stort, familjen splittras och den tidigare så levnadsglade Kamal blir sig aldrig mer lik.
Flera år senare häktas Peter Mangs. Men de 20 åtalspunkterna inkluderar inte skjutningen av Kamal. Hans ena syster, kulturprofilen Manal Masri, vägrar envist att släppa historien. Under en sjuårsperiod intervjuar hon sin familj och andra som är knutna till fallet. Vittnesmålen, nyhetsbilder och egenfilmade passager i halvdunkel – som för att understryka den frustrerande oklarheten i fallet – varvas i en ganska typisk dokumentär form.
Men det som förmedlas känns allt annat än ordinärt. Det blir faktiskt oväntat gripande många gånger. Som när Kamal Masri, fortfarande med en kula kvar inne i huvudet, träffar en läkare han har förtroende för och plötsligt öppnar sig om hur det kändes att som 16-åring bli misstänkliggjord i pressen och att ständigt vara rädd, eftersom den skyldige fortfarande var kvar därute. Som titeln antyder skriver Manal Masri också brev till den huvudmisstänkte Mangs. När han till slut svarar utvecklar sig en stundtals absurd brevväxling som skapar rysningar.
"Brev till en seriemördare" är historien om en pojke vars liv blir förstört. Det är också en rörande film om en drabbad familj och en systers kamp för att skapa mening i kaoset. Dessutom är detta en skildring av en seriemördare och ett samhälle där högerextremismen växer. Hopp möter förtvivlan och det känns obehagligt aktuellt. (TT)