Entonigt machodravel på dagisnivå

Action

Regi: Babak Najafi

I rollerna: Gerard Butler, Aaron Eckhart, Angela Bassett

Åldersgräns: 15 år

Det har gått sex år sedan regissören Babak Najafi långfilmsdebuterade med "Sebbe", ett drama om en 15-årig pojke och hans mamma som lever i fattigdom, mitt i den svenska välfärdsstaten. Filmen fick en Guldbagge för bästa film och hyllades för sin lågmälda men hjärtskärande skildring av en sargad familj.

Via "Snabba cash 2" (där han hittade en fin balans mellan action och mänskligt drama) har Najafi nu fått chansen att göra film i Hollywood. Actionthrillern "London has fallen" är en uppföljare till Antoine Fuquas "Olympus has fallen" från 2013, om en Secret Service-agent som måste rädda USA:s president när nordkoreanska terrorister stormar Vita Huset.

I "London has fallen" ska agenten Mike Banning (Gerard Butler) snart bli pappa och funderar på att säga upp sig, planer som får läggas på is när den brittiska premiärministern oväntat avlider. Världens ledare ­– inklusive den amerikanska presidenten Benjamin Asher (Aaron Eckhart) – reser till London för att närvara vid begravningen. Där bryter helvetet lös och Banning måste agera snabbt och skoningslöst för att rädda sin chef, och den västerländska civilisationen.

Det här är en påfrestande film: en och en halv timmes machodravel med entonigt skådespeleri och politiska resonemang på dagisnivå. Allt krut läggs på actionscenerna, där kända landmärken läggs i ruiner med entusiasmen hos en treåring som slår omkull ett torn med klossar. Gerard Butler ("300") gör ännu en brölig alfahanne som gillar att döda, och hans motståndare består av skäggiga män från "Fuckheadistan" med diffusa motiv.

Att det är den tveklöst begåvade Babak Najafi som har regisserat den här filmen visar hur svårt det är att göra sin egen grej i Hollywood, där regissören oftast bara är en liten kugge i ett stort maskineri. Säg den vinnare av "bästa icke-engelskspråkiga film" på Oscarsgalan som inte fått en förfrågan om att göra en dussinthriller i Drömfabriken. Men det går faktiskt att tacka nej. (TT)