Så här under sommaren koncentrerar sig bokförlagen på deckare. Men av alla bokgenrer är kanske essän den som lämpar sig bäst för stilla sommarläsning, i mitt eget tycke. Den där behagliga blandningen av lättsamt vetande och flödande prosa sammanvävd i en personlig förpackning ger så mycket till en läsare.
Henry Sjöstrand, boende i Motala med rötter i norra Småland, är en flitig författare som gärna fångar lokala perspektiv. I ”Näktergalarna i Nättraby” presenterar han sitt vetande i lättsam stil. Han tänjer på essäbegreppet genom att ge sina essäer karaktär av både kåseri och föredrag.
Penseldragen är breda när han för oss in i vitt skilda ämnen och områden som sorg, släktforskning, Paris, näktergalar i Blekinge, psykiatrihistoria och svenskars öden i slutet av Napoleonkriget. Stilen är personlig där författaren obesvärat placerar sig själv mitt i essäernas olika ämnen. Läsaren blir fylld av kunskap som skenbart kan te sig onyttig, precis som essän ofta leker in en lärdom i oss som spränger gränser och vidgar ramar. Citaten är många och ibland också väl så långa. Ibland fastnar texten när författaren kommenterar sitt eget skrivande. Men oftast löper det på i ett fritt flöde av visdom och underfundiga stickspår. För första gången möter jag här min barndoms sjö Landsjön i en litterär text. Här finns säkert också något för dig att upptäcka i denna närodlade litteratur.