Bokförlaget Nilsson specialiserar sig på att ge ut böcker översatta främst från andra språk än engelska. Absint är deras serie av såväl gamla som nya klassiker. Vårsäsongens bok är en nederländsk roman, först utgiven 1946: "Åkern är världen" av Dola de Jong. Per Holmers översättning är så följsamt gjord att man knappt märker att den är där.
"Åkern är världen" är en av de där berättelserna som verkligen kan förflytta sin läsare i tid och rum. Här till marockanska Tanger och till tidigt 1940-tal, när andra världskriget rasar i Europa. Hit har det unga judiska paret Aart och Lies begett sig, i hopp om att kunna resa vidare till USA. Med sig i den ruckliga husbilen har de förutom den egne lille sonen Dolfje, också sex andra barn och ungdomar som de plockat upp under vägen från det ockuperade Nederländerna. Alla har de olika bakgrund och likväl den samma; de bär alla på djupa trauman, de är alla på flykt undan kriget som tagit deras hem, deras föräldrar, deras liv.
Tillvaron som flyktingar är hård och fattig. Den udda familjen hankar sig fram på små utbetalningar från den holländske konsuln och hans fru, vilkas välvilja ändå aldrig förmår dölja deras förakt. Men Aart har en dröm om ett bättre liv, i väntan på Amerika-resan. Han arrenderar en liten jordplätt utanför staden och förespeglar familjen en lukrativ tillvaro som grönsaksodlare, lik den som deras arabiska grannar redan har. Bara de alla bär vatten! Vatten, vatten, från brunnen till åkern, från morgon till kväll – alla, de små liksom de stora. Men den nordafrikanska solen bränner obarmhärtigt. Det dagliga slitet gör barnen ömsom slöa, ömsom upproriska, och över hinken med otvättade blöjor surrar oupphörligt myriarder av feta, svarta flugor.
"Åkern är världen" är en roman som bildligt talat knockar mig. De Jongs fantastiska gestaltning av barnen som lever sina egna liv under de vuxnas radar; rotlösa, såriga, ändå fortfarande nyfikna och lite som små djur hela tiden på jakt efter mat och en trygg sovplats, hennes närvaro, alla detaljer som ger liv och lukt och färg. Allt berättas på en återhållen och ändå djupt emotionell – och så vacker! – prosa. De Jong känns omutligt ärlig i sitt berättande, väjer inte för det fula och svåra som flyktinglivets skriande utsatthet blottar hos hennes gestalter. Så hade hon också egna erfarenheter av livet som flykting i Nordafrika.
Och parallellerna till dagens flyktingsituation i världen?
Ja, här är det nästan som om tiden stått stilla.
