Britt Nolinge har både gott minne och sinne för detaljer, och det gör hennes böcker roliga att läsa även för den som inte levt hela sitt liv i denna stad.
I den nya boken flanerar författaren genom dagens stad, reflekterar och kåserar kring den, vad som förändrats och dessutom förmedlar hon en del idéer om framtiden. Hon gör också utflykter till Lemunda och sin släkts historia.
Flera kapitel kretsar kring Varamon: ”Undrar hur det går med idyllen när Lalandia byggs och hur många år av överklaganden som ska passera innan allt blir av”.
Britt Nolinge har läst in sig på Verkstadsområdets historia och förmedlar originella människoöden från det som var det egentliga Motala, till skillnad från den så kallade köpingen vid Vätterstranden.
Den stora behållningen av att läsa Britt Nolinges böcker får man dock av hennes förmåga att beskriva de detaljer och stämningar som hon själv minns. I ”Motala – stad vid vatten” kan jag som läsare möjligen efterlysa mera av sådana, personliga minnen, vilka det fanns mycket av i de första böckerna. Som detta, i den nya boken:
”Mitt emot nuvarande Systemet låg förr ’Radio-Olles’. /…/ Man stängde in sig i en hytt, så liten att bara en stol fick rum därinne, och så satte man på skivan ute i affären och man fick lyssna i lurar och göra tecken åt mannen vid disken, så att han med jämna mellanrum flyttade fram tonarmen…”
Men det är egentligen en marginell anmärkning. Den som vill fördjupa sig i sjöstadens speciella karaktär rekommenderas att leta upp Britt Nolinges böcker.