Almlöfs
Vid nio års ålder blev hon döv. Som vuxen blev hon en erkänd och mycket uppmärksammad konstnär och diktare. Bilden och texten blev hennes redskap för kommunikation.
Främst minns man Ann Margret Dahlquist-Ljungberg (1915–2002) för hennes surrealistiska konstspråk och politiska engagemang för fred, miljö och rättvisa. Men jag hade faktiskt inte en aning om att hon var döv. I dag skulle hon försetts med senaste klisteretiketten ”funktionsvarierad”.
Thomas Millroth har skrivit en fyllig och gedigen biografi om henne. Kronologiskt och analytiskt beskrivs hennes liv och verk i sitt tidssammanhang. De mörka decennierna under 1930- och 1940-talen satte sina spår hos många konstnärer. Samtidigt finns naturen och alla kollegor runt om Ann Margret Dahlquist-Ljungberg (AMDLj) som gav henne kraft och energi. Hon tyckte till exempel om att paddla i Åsunden.
Hon kände många av sin tids stora poeter och konstnärer som Gunnar Ekelöf, Matts Rying och förläggare som Bo Cavefors. Konsten att läsa på läpparna hade hon utvecklat till mästerskap. På Konsthögskolan i Stockholm träffade hon Sven Ljungberg som hon gifte sig med 1942. Konstnärsparet i Ljungby blev en nagel i ögat på många politiker och makthavare, både lokalt och nationellt.
Boken innehåller ett mycket stort antal av hennes teckningar och etsningar. De flätas in i den framåtskridande och resonerande texten. Ett slags samtal med läsaren som också blir en veritabel bildningsresa, inte bara genom 1900-talet utan också med referenser bakåt i tiden till förebilder som spanske målaren Goya, Grandvilles satirer, La Fontaines fabler, Carl Jonas Love Almqvist med flera.
Intressant också att se hennes snabba skisser som är spänstigt luftiga och träffsäkra som kontrast till de ibland överlastade och detaljpetiga surrealistiskt färdiga teckningarna.
Det tappra lilla förlaget Almlöfs i Kinda har än en gång producerat ett vackert, fullödigt bokverk (230 sidor), inbundet och i stort format. Förlaget har sedan starten 1985 profilerat sig inom konst, foto, dramatik och lyrik.