Övers: Klara Lindell
Albert Bonniers förlag
Vänskap till döds är temat i Tana Frenchs roman "En hemlig plats". Lysande beskriver hon den extatiska bindning som kan uppstå mellan tonårsflickor och utvecklas in absurdum, när de lever tätt sammanslingrade på internat.
Kvartetten boken handlar om är Holly, Julia, Selena och Becca. De delar rum på det irländska flickinternatet St Kilda, där nunnorna styr. Den egna värld de skapar åt sig i världen har bara plats för dem.
De skyddar den genom en pakt, där de avsvär sig allt samröre med killar och de skapar magi åt den genom att nattetid smita ut till en glänta mellan cedrar och insupa mörker, månsken och nattens ljud och dofter tillsammans.
En av dem kommer att mörda för att försöka återskapa den ångande samhörigheten, som krackelerar när kärleken bryter sönder deras fyrklöver. Hon lurar den 16-årige pojke från en grannskola, som hotar deras värld, till deras hemliga plats och slår ihjäl honom med en trädgårdshacka.
Tana French skriver om dessa fyra barn, på väg att bli kvinnor. Och om hur vänskapen, sargad av kärleken, styr deras handlingar, när de försöker skydda varandra, medan mördaren ensam vet vad som hänt.
Samtidigt fångar hon tonen på en snobbskola, där föräldrar dumpar sina ungar och där olika gäng trakasserar varandra. Hormoner och spöktro styr och en stadig rektor försöker oförfärat upprätthålla den imaginära tryggheten genom att hålla sina flickor sysselsatta med uppsatsskrivning, allsång och annat, sedan polisförhör obarmhärtigt satt punkt för vanligheten.
Det taggiga samspelet mellan de två poliser som förhör flickorna, en kvinnlig och en manlig, blir en historia i historien. De är båda sprungna ur slummen. Slungade in i närkontakt med ungdomar uppfostrade till elitistiskt tänkande, sätts de på prov.
Det gnistrar om berättelsen. Internattemat är inte unikt. Bland andra har Joyce Carol Oates använt det i sin roman "Svart flicka, vit flicka". Den är bra. Tana Frenchs "En hemlig plats" är bättre. Den är helt enkelt superbra.