Övers: Sara Årestedt
Massolit förlag
Att den engelska journalisten Johann Haris bok om kriget mot knarket rekommenderas av Naomi Klein och Noam Chomsky gjorde mig omedelbart skeptisk. Att Haris för en del år sedan avslöjades med att ha plagierat andra journalisters intervjuer gjorde inte saken bättre.
Men faktum är att han har gjort ett alldeles utmärkt reportage-arbete. Att man sedan kan vara skeptisk till hans syfte som är att avkriminalisera knarkande är en annan sak.
Vad han framförallt visar med sina reportage från USA är hur oerhört grymt kriget mot knarket drabbar dem som åker fast för innehav eller langning. Fängelse direkt och sedan ingen chans att få stipendium till college eller få riktigt jobb. Det är framförallt svarta ungdomar som drabbas. USA är det land i världen som har flest i fängelse.
Ett särskilt skräckinjagande reportage är från ett läger för kvinnliga fångar i Arizona som fastkedjade vid varandra tvingas jobba i brännande sol.
I några reportage har Hari sökt upp försök med läkarförskrivna heroindoser. Hans tes är att om knarket blir tillåtet kommer det bara obetydligt att öka antalet brukare och dramatiskt minska dödlighet och kriminalitet. Han menar att precis som förbudstiden i USA då all alkohol var förbjudet inte minskade drickandet och skapade fruktansvärd kriminalitet har också kriget mot knark bidragit till våld och gängkriminalitet.
I ett specialskrivet kapitel för den svenska upplagan påpekar han att även om Sverige har låga siffror för knarkbruk är dödligheten extremt hög bland svenska knarkare. Han brännmärker också drottning Silvia för att hon ställt upp tillsammans med bland annat Putins anti-knark jägare.
I två av USA:s delstater har man hävt förbudet mot cannabis. Det ska bli intressant att följa vilka effekter det kan få.
Under tiden kan var och en läsa Johann Hari och dra sina egna slutsatser – som kanske inte blir lika entydigt entusiastiska som Naomi Kleins och Noam Chomskys.