Det var roligt då, eftersom det var så typiskt Rocky:
"Vintern kommer" är ju det ständiga omkvädet i tv-serien "Game of thrones", ett ständigt överhängande hot om en annalkande undergång. Martin Kellerman som ritade och skrev "Rocky", var fena på att ge sina figurer pratbubblor som lät precis som folk pratar. Just då såg han på "Game of thrones" och ingen kan väl göra det utan att säga "Winter is coming".
Sedan kom undergången. I april meddelade Kellerman att han skulle pensionera Rocky, efter tjugo år och en månad av roliga, träffsäkra och halsbrytande serier.
Nu tyckte ju förstås inte alla att serien var så rolig. En del tidningsläsare som inte tillhörde samma generation som Rocky klagade på könsord och svordomar i serien. Av hänsyn till dem, eller av allmänna besparingsskäl, försvann Rocky från seriesidorna, och därmed förlorade alla som tyckte om serien en daglig läsupplevelse och Martin Kellerman förlorade sin inkomst.
Rocky och hans vänner pratar helt enkelt som folk pratar, en jargong som är rå ibland och rolig nästan jämt, och det är väldigt ovanligt att stöta på – förutom just i "Game of thrones" där krigare och intrigmakare slänger käft på samma sätt.
I serien pratar Rocky hela tiden, men i verkligheten måste Martin Kellerman ha lyssnat väldigt noga på både sig själv och andra. Varje gång de tog en öl måste han ha arbetat för fullt, med att fånga upp varje förflugen fånig kommentar. Dessutom är han en slipad tecknare, med känsla för djup, detaljer, kroppsspråk och minspel.
"Nu ställer vi undan den här ljusstaken, jag är trött på att rita av den", säger han till sin polare Igge i en ruta i trettiofjärde och sista samlingsalbumet, "Rocky stämplar ut".
Jag lyckas läsa en och en halv sida innan skrattet bubblar över, sedan bara fortsätter det. Kellerman är lika skämtsam som självironisk, eller till och med självföraktande. "Efter promenaden kanske jag får fresta herrn med att inte få ett skit gjort på hela resten av dagen" säger han till sig själv, och tackar omedelbart ja till sitt eget erbjudande. En annan gång ligger han i sängen och funderar över sin oförmåga till stordåd: "Problemet är att varje gång jag tänker att jag ska sätta igång är jag för full, och sedan är det lunch".
Vad han inte inser är att han uträttade stordåd genom att rita en självbiografisk seriestripp varje dag. Tillsammans bildar alla hans serier den Stora Svenska Samtidsromanen. Själv måste jag hela tiden säga åt mig själv att sluta läsa gamla Rocky-serier och ta itu med en riktig bok. Men det är svårt.