Övers: Maria Björkman.
Albert Bonniers förlag
Ibland smyger det sig in en förnumstig och lätt föraktfull ton hos recensenter när de kräver realism och tragedi men föraktar de goda och hoppfyllda sluten i en berättelse. Författare som låter sina romaner mynna ut i försoning och kärlek degraderas till feelgood och Shakespeare skulle inte undgått kritik om han var en samtida skribent. Som om livets komplexitet inte också innehåller de starka ljusa ögonblicken då livet är både kraftfullt och möjligt.
Anna Gavalda är en författare vars böcker från början ger en föraning om en upplösning som är fylld av hopp och stundens lycka, vilket inte hindrar henne från att fånga personer som bär på brister och tillkortakommanden samtidigt som hon granskar dem från djupet av deras inre värld.
I ”Livet vi drömde om” möter vi två unga människor, Mathilde och Yann, i var sin berättelse. Båda har de på olika sätt gett upp tidigt i livet och funnit ramar för hur det ska te sig, fastän dessa ramar klämmer och skaver. Så det oväntade mötet med en annan person, udda och egen, som lockar dem ut från de snäva gränserna och fram till avgörande beslut. Mathilde för att finna en relation, Yann för att bryta upp från den.
Som vanligt flödar språket när Anna Gavalda skriver med långa inre och lekfulla monologer. Översättaren Maria Björkman gör som alltid ett fantastiskt jobb med att återge dessa vårbäckar av ord, tankar, önskningar och känslor i ett kreativt mentaliserande.
”Livet vi drömde om” är två noveller som utmanar de färdiga bilderna av existensen. Båda slutar vid ett ögonblick då berättelsen egentligen tar sin början. I just det momentet stänger Anna Gavalda dörren om Mathilde och Yanns liv. Läsaren får fortsätta med sin egen fantasi. Kanske finns det många sådana dörrar för oss alla, som vi ibland hastat förbi utan att pröva och se vart de leder . Så absolut att du ska läsa denna bok mellan hägg och syren.