Historiska Media
Om militärhistorien sedd med kvinnliga förtecken berättar författaren och journalisten Anna Larsdotter i en nyutkommen bok. Larsdotter, känd för många inte minst genom sitt engagemang i tidskrifterna "Populär Historia" och "Militär historia", gör punktvisa nedslag i kända krig och konflikter, alltifrån trettioåriga kriget på 1600-talet och till 1900-talets Vietnamkrig.
Från soldathustrurna och de prostituerade som likt ett myllrande flöde formade trossen i kölvattnet på 1600-talets arméer, tungt lastade med kokkärl, proviant, barn och husdjur, över franska revolutionen och dess krav på kvinnors lika rätt att bära vapen och Krim-kriget som såg den moderna sjuksköterskan ta form i Florence Nightingale, och till de vietnamesiska kvinnorna i modern tid som kämpade lika hårt som männen, men fick vänta till 1990-talet för att få ett officiellt erkännande.
Traditionellt har ju kvinnans roll i krig alltid varit den passiva. Hon skulle vakta hem och barn, vara den mannen slogs för. Men i sin bok visar Larsdotter en lång rad exempel på kvinnor som tvärtom aktivt sökt sig till själva krigshandlingarna. I gångna tider med deras strikta klädkoder tycks det ha varit förvånansvärt lätt: klipp håret och ta på manskläder, och vips blir en kvinna en ung man. Ungefär som när för inte så länge sedan kvinnor klädde sig i lösskägg för att få åka Vasaloppet. Att sedan leva som förklädd kvinna mitt bland alla män, strida med dem, sova med dem, var naturligtvis om inte annat så av praktiska skäl betydligt svårare. Många avslöjades till exempel när de blivit sårade.
Vad drev då alla dessa kvinnor till den för dem tabubelagda striden? Författaren visar på flera saker; äventyrslystnad, en livsnödvändig födkrok, ett sätt att komma ur kvinnorollens tvångströja, en önskan att få kämpa för sitt land.
"Kvinnor i strid" är en fantastiskt rik militärhistorisk skildring skriven av en författare som kan ämnet på sina fem fingrar. Hon skriver rappt och flyhänt, vet vad som fångar läsarens intresse och tillåter sig sällan några transportsträckor i texten. Själv fascineras jag allra mest av de äldsta delarna av skildringen; trossens alla myllrande kvinnor och barn som drog fram genom ett alltmera förött landskap och i bland bokstavligt talat både föddes, levde och dog där, längs vägarna i Europa. Men hela boken är ytterst läsvärd. Med sitt ovanliga genusperspektiv sätter den ljus på mycket som den traditionella manliga historieskrivningen förbigått.