Wahlström & Widstrand
Skärgården är en speciell och lockande miljö för den som vill skriva en roman fylld av intriger och dramatik. Den karga, isolerade och ogästvänliga övärlden. Människor som tvingas leva med varandra i ur och skur, som utvecklar samma misstänksamma och trångsynta livssyn men som ytterst är okända för varandra. Främlingen som kliver iland i denna avskurna miljö och som rubbar alla slutna cirklar. August Strindberg gjorde det i ”Hemsöborna”. Nyligen skrev Gunilla Linn Persson en sådan roman med boken ”Hemåt över isen”, som blev hyllad av Correns recensent.
Catrin Ormestad, frilansjournalist i Tel Aviv, debuterar med en roman kring samma tema. Vi befinner oss på Gräsö år 2005. Öns matriark Lea Höjer begravs i församlingens kyrka. Alla bybor är där, även en främling som betraktar allt från kyrkans bakre del utan att ge sig till känna. Vem är han? Och vad har han för koppling till hemmasonen Walter som sörjer sin mamma?
Svaren på de frågorna finns i sommaren 50 år tidigare då en grupp romer kom till ön när Walter var ung. Ingen på ön var entusiastisk över romernas närvaro. Tvärtom. Förbudsskyltar upprättades vid öns affär för främlingar att handla och runt öns alla brunnar sattes taggtråd. Men bland romerna såg Walter den unga Hanna och plötsligt visste han vad han ville och vad livet ville med honom.
Nu femtio år senare är allt annorlunda. Den ensamme Walter funderar över varför allt blev som det blev och hur framtiden nu ska te sig. Vad var det egentligen som hände sommaren 1955? Vem var hans mamma och vem är han själv?
”Det nionde brevet” är en roman om fördomar och kärlek. Och den osäkra frågan vad som är starkast av dem två. Långsamt och detaljerat lyfter Catrin Ormestad på förlåten till en bortträngd historia och människors djupaste hemligheter. Världen därutanför och tidlösheten på Gräsö.
Walters dotter Juliana blir en länk mellan dessa båda universum. Bosatt i Indien och hemma bara för begravningen. I bakgrunden rör sig en ständig metafor kring illusionistens trollerikonster. En värld fylld av överraskningar och bedrägeri. Allt är inte vad det ser ut att vara.
Catrin Ormestad gör en stark och säker debut. Hon använder sina egna erfarenheter av att vistas i olika kulturer, där ”hemma” och ”borta” är ambivalenta platser och destinationer. En underhållande och fängslande roman med ett anslag som stämmer till eftertanke i en tid då flyktingströmmar och invandring bryter även vår isolation och ställer nya frågor. Läs den!