Älskvärd, skarpögd och verbal skriver hon i "Picknick vid St Paul's" huvudsakligen om det odödliga ämnet ”pojke möter flicka”.
Djupsinnighet blir det aldrig fråga om. Maeve Binchys glimtar från samtidens vardag rymmer däremot en ansenlig mängd ”feel good”. Ofta slutar det lyckligt.
Hennes make under mer än 35 år, BBC-producenten Gordon Snell, berättar i inledningen med vilken lätthet hans hustru kastade sig in i text efter text, där de satt och skrev sida vid sida. Initialsvårigheter var ett okänt begrepp för henne.
Denna lätthet förför men är samtidigt farlig. Det habila draget, på gränsen mot det banala, går inte att förneka i Binchys texter.
Samtidigt är de förföriska i sin fokusering på otrohet, korkade kvinnor som låter sig luras och uppblåsta män blinda för sin egen ihålighet.
Kloka gamla mostrar och fastrar blandar sig i leken, ibland så beskäftigt att man förbluffas. Klarsynta ungar ser vad de vuxna försöker dölja och trycker till dem just när de tror de lyckats dra omgivningen vid näsan.
Maeve Binchey hade ett gott öga till barn, det märks. Redan i samlingens andra novell, "Sladdbarnet", klipper en nioårig liten pojke till. Han är resultatet av mammans snedsteg med en vän till familjen, som stack redan innan han föddes.
Gossen hajar till när ännu en familjevän är på väg att flytta. Är det dags för ett nytt sladdbarn, undrar han. Eller är det för sent? Mamma är ju fyrtio.
Fyrtioen noveller, de flesta på kärlekstemat, några på temat resor, en och annat på temat jul- och nyårsfirande, och några på temat ungdomsvänskap fyller boken. Litterära höjdare är det inte fråga om men trivsamma bagateller om det igenkännliga.
En av mina favoriter är långnovellen "Dustys vinter" om den handlingskraftiga tjejen Dusty, som river hål på familjens tigande redan som liten unge, när hennes 17-årige storebror får en baby. Sedan bringar hon reda i föräldrarnas liv och på postorderfirman där hon jobbar, men delar – sig själv ovetande – älskare med sin nu vuxna brorsdotter.
Förstås blir det bröllop men med någon helt annan. Gulligt och sorgligt och reko, som det mesta i novellsamlingen, och acceptabelt om man inte kräver psykologisk skärpa av genren.