Pjäsens titel är också namnet på en lyrikafton som ska hållas i den lilla norrländska byn. Hit kommer den åldrande Lillebror – vars förnamn alltid har varit en börda – med sin dotter Kajsa. Kajsa ska bota sin utmattningsdepression och Lillebror ska slå sig till ro med sitt älskade älghuvud, vilket han kommer bärande på när han gör entré.
Lyrik ska det bli, men ingen lyrikafton så som den var tänkt.
In i lärarbostaden som far (Sven Wollter) och dotter (Camilla Larsson) har köpt stövlar grannen, Hembygdsföreningens ordförande Lillemor (!), som spelas av Siw Malmkvist, och hon sprudlar av entusiasm över nytt folk i byn. Och Kajsa som ”behöver bli understimulerad och uttråkad”.
Pappa Lillebror behöver det motsatta. Han avslöjar snart för sin stressade dotter att han tänker ”lägra grannen”. Han vill inte bara bo i ett kyskt kyffe uppe på övervåningen i huset. Han vill förlusta sig med glada Lillemor och förförelsen ske med hjälp av lyrik.
Så sker. Dikter, levande ljus och svartvinbärssaft (Lillemor är nykterist) leder till älskog i soffan där Kajsa plägar idka meditation.
Men erotiken är förödande för Lillebrors hjärta. När han förstår att Lillemor är gift får han svåra hjärtbesvär. Innan han avlider får Lillemor honom att lova att han ska återvända som fågel, och knacka med näbben tre gånger på hennes fönster.
Men detta är en förvecklingskomedi och inget är som det nyss verkade vara.
Med denna komedi på Riksteatern-turné avrundar Sven Wollter, 81, sin karriär. Och han gör det tillsammans med en annan legendar, Siw Malmkvist, 78. Det är publikdragande och sympatiskt. En publik på 200 personer i Vadstena talar sitt tydliga språk.
Man kan säga detsamma om pjäsen och skådespeleriet: sympatiskt. Och roligt. Sven Wollter och Siw Malmkvist levererar sina repliker på ett sätt som är samtidigt förstrött och exakt. Jag vill kalla det cool.
Sven Wollter är otroligt hes. Men trots denna skrovlighet bär han fram sin roll som den livstörstande åldringen med sin vanliga distinkta spelstil.
Siw Malmkvist trevar sig ibland fram men hon har en avspänd scennärvaro. Och som hon fortfarande kan sjunga! I pjäsens finaste stund, under lyrikstunden på tu man hand med Lillebror, sjunger hon Erik Axel Karlfeldts ”Dina ögon äro eldar” inför en knäpptyst salong. Mycket vackert.
Camilla Larsson som dottern Kajsa, ofta föreställningens motor, är mycket bra som nervig storstadsbo som vill söka lugnet men hamnar ur askan i elden.
Föreställningen reser vidare till Linköping tisdag den 20 oktober och fortsätter sedan till många platser från söder till norr fram till den 6 december.