Hotet mot den svenska fjällvärlden är akut

"Genom de fagra riken på jorden, gå vi till paradis med sång." Orden är från "Härlig är jorden", den psalm som i Sverige mest är en begravningshymn, men som i Finland mer sjungs till julen. Orden löper också som en röd tråd genom Mats Söderlunds bok som lånar titel från psalmen. Boken är en allvarsam essä om naturens beskaffenhet, om klimatförändring och tidens allvar. Det är nu förändringen sker i skog, fjäll och hav.

Mats Söderlund återvänder till sin barndoms fjällvärld. Han vandrar med sina barn och intervjuar de bofasta, men söker sig också till forskning och skönlitteratur. Boken är en pilgrimsvandring i barndomens land och i den storslagna fjällvärlden – två paradis som inte är lättillgängliga. För som Jorge Luis Borges skriver: "Det finns inga andra paradis än de förlorade." De intervjuade minns hur allt var annorlunda förr. Nu har allt förändrats.

Det finns många sätt att mäta de ödesdigra klimatförändringarna: årsringarna, temperaturen, trädgränsen, snökonsistensen, vårfloden, ripornas mängd, skotersäsongens längd, de fullt utslagna björkarna till midsommarstången, lämmelåren som inte återkommer. Djuren och naturen är vittnen med många beröringspunkter och de faller som brickor i ett dominospel. Snön som blir fuktig och hård gör att riporna inte kan nå fjolårsbären. Så många konsekvenser följer i klimatförändringens spår.

Mats Söderlund skriver om allvaret på ett lika vetenskapligt som poetiskt sätt. Skönheten i det som nu är i fara fångas med varsamma och lustfyllda ord. Ordet "klimathot" förekommer inte särskilt ofta. Det är ingen högröstad och övertygande predikan. Läsaren måste själv dra sina slutsatser. Inte heller fastnar Söderlund, titeln till trots, i religiösa övertoner och naturmagi. Så var fallet med Andri Snær Magnasons uppmärksammade bok i "Om tiden och vattnet" (2021). Magnason skapade i sin bok en utestängande exklusivitet i diskussionen om klimatförändringar. Söderlund å sin sida är noga med att vara saklig, samtidigt som han förstår naturens existentiella tilltal till människan. Fjällens skönhet lockar besökare. Även om samma besökare ibland exploaterar skönheten med helikopter och snöskotrar.

Någon gång balanserar Mats Söderlund på gränsen till att låta klimatdebatten fångas av sociala och politiska rörelser, vilket jag tror att ingen har något att vinna på – allra minst naturen själv. Kampen för miljö och klimat måste kunna stå över religiösa och ideologiska gränser och inte vara någon rörelses speciella egendom.

"Härlig är jorden" är ingen dystopi, men den rymmer en stillsam sorg och ibland ett stänk av humor. Som då författaren förgäves söker få den undanglidande "Erik" att ställa upp för en intervju. Insprängd i boken finns också den tragiska berättelsen från 1917 om forskarna vid observatoriet och väderstationen på Pårtetjåkkå.

Parallellt med denna allvarsamma bok har Mats Söderlund också skrivit diktsamlingen "Eskatos, tystnaden tillhör inte oss" (Albert Bonniers förlag). Tanken med en ackompanjerade diktbok är enligt författaren att "fånga djupet och komplexiteten i det jag försöker föra ut till er". Dikterna blir ett eko till de vetenskapliga rön, de egna minnena och iakttagelserna som Söderlund presenterar i den förra boken. Den poetiska tonen skiftar mellan vacker naturlyrik, sorg, glädje, förtvivlan och vrede, ibland både biblisk och homerisk i sitt ursinne.