Trivsamt med Louis Armstrongs ”bror”

Caroline Wennergren har fin altröst, bra placering i Melodifestivalen 2005 i ryggen och en ovanlig talang: buktalande – och buksång.

Tillsammans med Leroy Armstrong bjuder Caroline Wennergren på trumpet och sång.

Tillsammans med Leroy Armstrong bjuder Caroline Wennergren på trumpet och sång.

Foto: Per Carlsson

Recension2019-10-27 09:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

Caroline Wennergren Five Quartet

Medverkande: Caroline Wennergren, Per Strandberg, Tom Tveita, Per Boqvist, ”Leroy Armstrong”.

Folkets Hus i Motala, 26/10 2019

Betyg: 3

Caroline och trion – som är en kvartett som kan bli en kvintett, till och med mer än så – inleder med ”Drop me off in Harlem”, en stadsdel som Caroline raskt erkänner att hon aldrig besökt.

Kvällen blir en kavalkad av trivsamma jazzstandardlåtar och en del av numren är inspirerade av sångerskans förebild Ella Fitzgerald. Mot slutet sjunger hon Ellas egen komposition ”A tisket a tasket”, en succé från 1930-talet. Det blir också utflykter till 1950-talets rockscen med ”Voodoo voodoo”, ett glansnummer för Lavern Baker när det begav sig.

Caroline Wennergren är taggad och tycks, liksom orkestern i övrigt, inte besväras av att publiken uppgår till drygt 20 själar. Men dessa få gillar vad de hör och ser.

Ty som fjärde nummer plockar Caroline fram en koffert, och ur den lyfter hon upp Louis Armstrongs yngre bror, Leroy. Påstår hon. Leroy är en buktalardocka, komplett med den klassiska, vita Armstrong-näsduken och en liten trumpet.

Det märkliga är att Caroline mycket skickligt behärskar konsten att låta dockan Leroy tala och sjunga med en hes mansröst utan att själv röra en min. Dessutom ”spela” trumpet med munljud endast. Roligt och oväntat.

Men höjdpunkten är ett udda nummer: Carolines version av den oväntade vinnaren i Eurovision song contest 2017, den tidlöst vackra ”Amar pelos dois”, då framförd av Salvador Sobral, nu med svensk text av Carolines mamma, ”Så nära en stund”.