KONSERT
Jakob Palmborg Quartet
Plats: Skepparpinan, Motala Convention Centre.
Betyg: 4.
Linköpingsbaserade Jakob Palmborg Quartet var helt nyligen en trio. Kvartetten har alltså bara spelat ihop i ett år. Det kan man inte tro.
Det börjar trevande, sökande, rasslande. Men det beror inte på bristande samspel. Sökandet övergår sakta men mycket säkert i en gemensam puls i inledande numret med den lite knäppa titeln ”It’s fina fisken”. Men det är det ju. Det är ett långt stycke med en spännande rytm, mitt emellan pop och afrikanskt gung.
”Basisten!” skriver jag i mitt anteckningsblock. Men det är lite orättvist. Basisten Glenn Fransson är fenomenal med sitt långa melodiska solo, och när han använder stråken i nästa stycke, ”Almost dead”. Men han är ju inte den ende som sticker ut i bandet. Det gör de faktiskt alla fyra.
Gitarristen Jakob Palmborg spelar med en mjuk ton men är kapabel till ettrig attack. Pianisten Johan Ravelid påminner en aning om Esbjörn Svensson och ibland rent av om Keith Jarrett.
Och Jocke Sandén på trummor är ett särskilt utropstecken. Han verkligen spelar, inte bara styr takten. Fenomenalt.
Bandmedlemmarna, som enligt egen utsago inte har repat särskilt mycket, har en samspelthet som skvallrar om lång rutin och en stor förmåga att lyssna in varandra.
De flesta numren under kvällen är egenhändiga kompositioner av Jakob Palmborg men även av andra bandmedlemmar. ”Another vision” av Glenn Fransson började strukturerat, övergick i lätt dissonant kaos men i en given sekund hittade alla tillbaka till harmonin. Även en del standardlåtar kom med, som fyrtiotalsklassikern ”Stella by starlight” av Victor Young.
Ett otroligt samspelt litet band. Lite synd att den alltför fåtaliga publiken gjorde att den jazzklubbstämning à la storstad som kunde ha uppstått inte riktigt infann sig. Men en eloge ändå till Motala jazz- och bluesklubb som har ambitioner.