Konsert
XXXX
”Italienska sånger” med barytonsångaren Jakob Högström, gitarristen Magnus Grönlund och klarinettisten Dan Larsson
Klockrike kyrka 24/11
Kompositören Tostis trånande ”La Serenata” inledde, och redan här ljussattes det som för mig blev det stora utropstecknet: Högströms lödiga och fylliga baryton, den ägde både tyngd och smidighet – han sjöng helt enkelt makalöst vackert, till exempel i Tostis ”T´amo ancora”! Larsson och Grönlund är välmeriterade och bevisar sitt konstnärskap flera gånger om, men Högström hade jag aldrig tidigare upplevt ”på riktigt”. Måtte jag få möjligheten flera gånger…
Kammarmusik i en stor kyrka istället för i en salong? Jo, det fungerade: akustiken lyfte det hela, möjligen till priset av den närhetskänsla publiken får till musikerna i en hemmiljö.
Larsson är pianissimots mästare, ändå tog volymen i klarinettens obligata stämmor ibland över från sångstämman, särskilt som de ofta låg i ett närliggande register. Grönlund och han spelade på egen hand Intermezzot ur Mascagnis ”Cavalleria Rusticana” – vilken gudabenådad melodi, synnerligen njutbart. Vemodig, eftertänksam och vacker var också satsen ur Piazzolas eleganta tangosvit.
Sång och klarinett bredde ut sina legatotoner på den trygga grunden av Grönlunds gitarr. I Barrios´ ”Vals nr. 3” fick han utrymme att vara mer ”gitarristisk” än vad den annars ackompanjerande rollen tillät.
De korta styckena var förvisso inte bara från Italien; tre väl valda och framförda visor av Taube fanns också med.
Gitarr, klarinett och sång: en ovanlig kombo, men hanterad på den här nivån fruktbar och fullkomligt naturlig.