– Jag är en ganska tuff kille, jag vill inte verka präktig, säger Lasse Holm, låtskrivare, pianist, och något av schlagerkung måste man väl också kalla honom.
Ändå framstår han under den här kvällen som – inte präktig, okej – men nog verkar han vara en hygglig prick. Inte ens den vasstungade Vera (Eva Granlund) och den vädjande Ines lyckas locka ur honom något smaskigt skvaller eller tyngre bekännelser från ett långt liv i artistbranschen.
Lasse, född 1943, verkar ha, och ha haft, kul. 700 låtar har han fått utgivna. Han har alltså varit med ett tag. Redan på 1960-talet var hans band Moonlighters stora och spelade på samma scen som Beatles. Paul McCartney sa ”See you in London, guys” till Lasse.
Och bandet begav sig dit. Letade sig på snirkliga vägar fram till någon mogul som skulle få fart på en Englandskarriär. Men denne hade bara ett råd: Go home, boys.
Lasse Holm har en del sådana där historier, som alltså mest visar på en, ja, aningen präktig men onekligen klädsam ödmjukhet.
Soffkvällarna bygger mycket på att gästen har fått önska låtar. Ines (Malin Kärrbrink) och den eminente Johan Ravelid framför först ”My funny valentine”, sedan sjunger Gabriella Wahlström ”Georgia on my mind” och ur publiken plockar Vera en munspelare. Det blir kvällens höjdpunkt. Han visar sig vara en annan bandmedlem i gamla Moonlighters, Sven-Erik Ahlström och han river ner välförtjänta stående ovationer.
Gabriella Wahlström sjunger också Burt Bacharachs ”Alfie” och Paul McCartneys ”Blackbird” mycket fint.
Ines och Vera är som alltid smått galna men lyhörda och kvällen slutar med en riktigt kul schlagerfest när Lasse själv river av sina låtar ”Växeln hallå, ”Inget stoppar oss nu”, ”Högt över havet” och – förstås – ”Cannelloni, Macaroni.”