Schlagers, sexkläder och sorgliga minnen. Jessica Andersson dejtade Norrköpingspubliken i Flygeln under söndagskvällen. Det bjöds på sång och dans i en genomgång av karriären med många ombyten.
Konceptet påminner starkt om Pernilla Wahlgrens och Martin Stenmarcks senaste föreställningar: musik mixad med minnen från såväl karriären som familjelivet. Jessica Andersson har dock satsat på en enklare inramning, med rösten i centrum – och hon är tonsäker som tusan. Bandet håller sig i bakgrunden, liksom tv-skärmen med enklare bildspel och röst/videoklipp.
Jessica berättar om första äktenskapet, som gjorde att hon fick sitt nuvarande efternamn. Hon rockar AC/DC:s ”You Shook Me All Night Long”, och hon gör det bra – men hur mycket bryr vi oss egentligen om att hon i ungdomen var med i Angry Anderson Band, och hette Jessica Arvidsson? Tonaliteten känns allmänt lite b, med torra skämt, en häxblandning som skickas runt i publiken för ”äkta” dejtkänsla och takter som säkert hade passat vid en färjas dansbana.
Men höjdpunkter finns, även om huvudkritiken skulle kunna sammanfattas: kill your darlings. För fans av Melodifestivalen är det kul att återuppleva de gamla bidragen och mediestormen efter outfiten till ”Kalla nätter” (2006). ”Porrchock”, sa rubrikerna då, men Jessica har varit med om större trauman än Mello-skandaler i sitt liv.
Och när hon kommer in på barndomen i ett missbrukarhem med blodiga knivar rörs jag till tårar. Namnet Arvidsson är ändå en nyckel i berättelsen. Den leende ”Party Voice”-stjärnan visar både bredd och skicklighet i övergångarna mellan danshits och hudnära texter från albumet ”40.14.4” (2013).