”Karl Bertil Jonssons jul”.
Regi, manus, musik: Ulf Holmertz.
Plats: Kulturakademin, Motala.
Publik: Nästan fullsatt.
Sagan om tonåringen Karl Bertil Jonsson, hans glöggfryntlige far Tyko och Karl Bertils ömma moder visas i SVT klockan 19 varje julafton sedan 1975. Undertecknad kommer absolut att vilja se den medellöse men barnrike Harald Ljungström för 39:e gången få de sex japanska servettringarna av päronträ uppträdda på näsan.
Ulf Holmertz har gjort en godmodig familjeföreställning av Tage Danielssons och Per Åhlins klassiker, med en hel del musik. Den fina signaturmelodin av Arne Domnérus, Sture Åkerberg och Gunnar Svensson inleder förstås och återkommer som en vinjett under scenbytena.
Holmertz variant tilldrar sig hela tiden hemma hos familjen Jonsson och här finns, förutom Karl Bertil (spelad av Christoffer Andersson), fadern och varuhusdirektören Tyko (Robert Zetterberg), den ömma modern (Elsmarie Egonsson) som är hemmafru, systern (Wilma Jansson) som i den här versionen är äldre än i filmen och en ny bekantskap, Karl Bertils fattige kompis Mikael (Emil Carlsson).
Karl Bertil jobbar på posten i juletider och inser att alla dessa paket ska ges till folk som redan har allt, av folk som har glömt att ”tänka med hjärtat” utan bara ger av plikt.
Karl Bertils familj bor i en tiorummare men hans kompis Mikael har aldrig råd med pizza, har en t-tröja med texten ”Tacka vet jag limpmacka” och bor med sina föräldrar och tre syskon i en tvårummare.
Karl Bertil beundrar, precis som i tv-filmen, Robin Hood, och han är godhjärtad och plikttrogen och genomskådar den statusjakt bland kompisarna han märkt i skolan. Han vill få med sig alla på det han ser som julens budskap: Man borde tänka på att tänka på varann.
Den meningen föder en rap-låt, som Christoffer Andersson framför elegant. Det finns mycket annan musik i spelet också, lättpop, vals och en hurtig dänga där den ömma modern/Elsmarie Egonsson får visa sin talang för joddling. Alla medverkande sjunger riktigt bra, kanske särskilt Karl Bertils namnlösa syster, spelad av Wilma Jansson.
Och visst får Karl Bertil med sig alla på slutet. Pappa Tyko, mamma, systern och Mikael; alla ingår de i en tillfällig firma som ska ägna julen åt ”julklapperiutdelningsöverraskningar” i Robin Hoods anda.
Lite premiärnerver kunde man märka på lördagens premiär, men bara lite. Det kommer att ordna sig framöver, när föreställningen ger sig ut på turné till Linköping, Västervik, Vadstena, Mjölby, Norrköping och Finspång.
En trivsam och snäll föreställning med gott hjärta.