Namnet till trots är Fräck i frack inte någon dålig föreställning. Inte heller har Fräck i frack mycket med frackar att göra. I ett feberdrömskt mörker inleds Opera Lights fragmatiska operateater och med säkra rörelser bekräftar alla medverkande omgående att jo: de kan faktiskt dansa. Till en helt fantastisk pianist flyter de runt i vals med maskbeklädda gardiner.
Men. Jag är en väldigt simpel människa. Min arma kropp klarar varken mer eller mindre än en enda känsla i taget. När den atmosfäriska inledningen plötsligt bröt ut i klämkäck karabé tappade jag därför lite av mitt tidiga intresse. Att blanda musikstilar är häftigt. Att låta budskapet, om ett sådant finns, framföras i korta scener är också häftigt. Faktum är att stor skicklighet krävs för att gå från opera till tango till monolog och skicklighet bjöds det verkligen på. Men när inte bara dräkter utan även värderingar byts mellan låtarna är det svårt att förbli engagerad.
Såhär: fyra talanger, två kvinnor och två män, sjunger förföriskt till publiken. Ordet hen används, jag blir glad över det smidiga inlägget i samhällsdebatten. Nästa stycke handlar om hur det kvinnliga könet är för jävligt förutom på kvällen, då de släpper kyskhetsbälte och hormoner. Några stycken senare visar en man i rosa balettkjol att det går att leka med könsroller utan att förlöjliga varken sig själva eller publikens reaktioner. Opera Lights är så oerhört nära att lyckas kombinera en klassisk teaterform med ett tidsenligt tema, men tappar det varje gång det spelas på säkra, uttjatade kort. Hoppa gärna mellan atmosfärer, stilar och kläder men bespara mig att behöva himla med ögonen.
Kvällens höjdpunkt inföll efter pausen, med 30 minuter kvar av föreställningen. Med alla klyschor ur vägen fick musiken och rösterna sin chans. Individuellt levererade varje skådespelare, men tillsammans gav de liv till bibliska stämmor. Det var också framåt slutet jag fick utrymme att pussla mellan scenerna. Alla ord om kärlek föll på plats och ett välbehövt djup infann sig. Kanske läser jag mellan rader som inte existerar, men jag tror och hoppas att mitt sammanhang är mer än missförstånd. I teaterns värld av överdrifter och färgsprak lyfte Fräck i frack fram en dyster baksida. Jakten på självbekräftelse misstogs för ömsesidig uppskattning. Jakten på rikedom och makt misstogs för passion. Bakom illusionen skymtade ibland den verkliga människan, osynlig i sin vardaglighet, men evigt oförmögen att dra av sig fracken.