Isdrottningen Isabelle Huppert i knarkbuskis

"Mama weed" vill vara en fransk "Breaking bad" men liknar mest "Jönssonligan i Paris".

Isabelle Huppert spelar fransk-arabisk tolk och otippade knarkdrottning i kulturkrockskomedin "Mama weed".

Isabelle Huppert spelar fransk-arabisk tolk och otippade knarkdrottning i kulturkrockskomedin "Mama weed".

Foto: Guy Ferrandis

Recension2021-12-17 06:50
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Komedi

Titel: Mama weed

Visas pÄ: Bio

I rollerna: Isabelle Huppert, Hippolyte Girardot, Liliane RovĂšre

Regi: Jean-Paul Salomé

Speltid: 104 min

Betyg: 2

"Hasch-morsan" hade varit en mer passande svensk titel, med tanke pÄ att morsan ifrÄga smugglar hasch och inte grÀs (om man ska vara petig). Men dÄ hade titeln nog lovat en film med mer svÀrta. "Mama weed" vill i stÀllet vara en mÀrklig hybrid mellan kriminalthriller och romantisk komedi.

Frankrikes nationalklenod Isabelle Huppert spelar Patience Portefeux, en medelÄlders Ànka som jobbar som fransk-arabisk tolk för polisen men som har ett mystiskt förflutet. Det bubblar upp nÀr sjuksköterskan som sköter om Patience mamma visar sig ha en son pÄ vÀg att Äka fast med hundratals kilo hasch. Patience klÀcker en slug plan och ser till att knarket göms undan i tid. Hon lyckas sedan lÀgga beslag pÄ bytet med hjÀlp av en adopterad knarkhund. I ett halvlökigt försök till komik maskerar hon sig sedan i hijab och lyckas utan problem utnyttja sin arabiska för att övertala ett par puckade kriminella att sÀlja knarket.

En katt-och-rÄtta-lek tar vid med polisen, som av förklarliga skÀl hela tiden Àr steget efter Patience. För att bli bÀttre pÄ att dölja sina spÄr flirtar hon ocksÄ med utredningens chef. SlÀng in ett gÀng arga förortsgangsters och en kinesisk hyresvÀrd som Àr tillÄtande med pengatvÀtt och du har "Mama weed".

Filmen pĂ„minner lite om tv-serien "Breaking bad" – men i fransk buskis-tappning. Problemet Ă€r att inget stĂ„r pĂ„ spel för Patience. Även om Isabelle Huppert kan krydda rollen som isdrottning med ett slags kallhamrad humor, och göra det i sömnen, sĂ„ Ă€r det inte tillrĂ€ckligt för att krama fram skratt ur sĂ„ pass daterad situationskomik. Tonen Ă€r nĂ€stan lite om en fransk spin-off pĂ„ valfri "Jönssonligan"-film. NĂ€r folk blir skjutna Ă€r det ingen som blöder, de faller liksom bara ut ur bild.

Den hĂ€r sortens franska kulturkrockskomedier dyker upp ibland. Fattig och rik eller bracka och förortssnubbe som tussas ihop för komisk effekt och för att lĂ€ra sig nĂ„got av varandra. Ofta Ă€r filmerna skenbart samhĂ€llskritiska. SĂ„ Ă€r Ă€ven fallet med "Mama weed". Som en scen nĂ€r Patience blir profilerad av polisen pĂ„ grund av sin slöja, men sedan undslipper tack vare att hon pratar franska. Å andra sidan: Ă€r det roligt att en gangster frĂ„n mellanöstern bestĂ€ller tre kebabrullar för att han Ă€r sĂ„ hungrig?