Nog hade vi väntat oss mer, inte minst sedan den häpnadsväckande showen Inferno. I jämförelse blir detta något svalt. Många av de tricks som framförs återkommer. Inget är nytt eller oväntat. Det är samma Labero som dundrar in på sin MC, samma rockiga musik, samma skämt (mannen har lika många ordvitsar som kortlekar) och flera av anekdoterna från hans liv har vi hört förut. Hur 12-årige Lars Bengt Roland Johansson fick sin första trollerilåda och fastnade för magin. Hur han sedan tog sig ut i världen och till de största scenerna. Givetvis är det imponerande, magiskt i sig, hur grabben från Alvesta gjort sig ett namn i klass med Siegfried och Roy. Liksom dessa ikoner inom branschen har Labero haft sin egen show i Las Vegas. Få når denna nivå och därav är förväntningarna högre än taket i Saab Arena.
Bäst är fingerfärdigheterna, som hans favorittrick: att förvandla sedlar till andra valörer. Både uppåt och nedåt. Vi får se ett filmklipp på en ung Labero som går in på en bank, växlar pengar och förvandlar dem. Banktjänstekvinnan säger till slut stopp. Harald Treutiger dyker också upp på storbildsskärmen och berättar om programmet ”24 karat” där Joe Labero första gången syntes i svensk television.
Labero interagerar fint med publiken, springer runt, gapar och får igång en sprakande stämning. Han är lite som en galen vetenskapsman som experimenterar. Flera personer ur publiken får komma upp och delta. Modiga Ebba, 9 år, blir itusågad på scenen. En kvinna får agera måltavla under yxkastning och tre personer får snällt ge Labero sina vigselringar. De sammanfogas i en länk och hakorna faller ned på de flesta. Det är ju omöjligt fast tydligen möjligt.
Laberos sidekick och följeslagare, Ronnie Nilsson, agerar DJ och hjälpreda. Synd att hans färdigheter inte utnyttjas mer, Nilsson är en skicklig eldkonstnär vilket syntes i Inferno. Nu blir han mer en komisk bifigur. Rackartygarna bidrar med parkour, bränner runt på crossar och hoppar studsmatta. Detta kryddar showen, hettar till, men bidrar inte till att skapa något sammanhang i showens dramaturgi. Och vad gör de där personerna som ibland dyker upp med långa kappor och masker över ansiktet. En kvarleva från Inferno?
Förstås trollar Labero bort sig själv från scenen och dyker upp i ett annat hörn av arenan. Så klart är han skicklig med kortlekarna. Och den där ljud- och ljuskänsliga växten som försvinner när Ronnie Nilsson råkar nysa är fascinerande. Visst är det snygga tricks, motorer som spinner, pyroteknik och våghalsiga nummer av Rackartygarna. Men någon action-thriller ser vi inte röken av.