”Dödsfällan”.
Översättning, bearbetning, regi: Jan de Laval
Plats: Folkets Hus, Motala.
Publiksiffra: cirka 150.
Beteckningen ”rysarkomedi” får åtminstone mig att inta en lite avvaktande hållning. Det är svårt att skrämmas från en teaterscen, det är ofta svårt att vara rolig. Och kombinationen är nästan omöjlig; skräck, spänning, död och – skratt? Nja.
Ira Levin (1929-2007) är känd för ”Rosemary’s baby” – filmad av Roman Polanski på 1960-talet – och även för andra kriminalhistorier med oväntade vändningar i handlingen, som romanen ”Bädda för död”. Han skrev ”Dödsfällan” 1978.
Det är egentligen en pjäs om en pjäs, och om hur man är beredd att gå långt för att bli rik på en succé på Broadway.
Författaren Sidney Brühl (Rafael Edholm) har inte haft framgång med någon pjäs på länge och suktar svårt efter att komma tillbaka. Hans hustru Myra (Carina Lidbom) försöker vara stödjande men är annars mest småfull hela tiden, och irriterande, tycker maken.
Med posten kommer ett brev från en ung författare, innehållande ett lysande pjäsmanus, ”Dödsfällan”.
Snart smider Sidney planer för att göra manuset till sitt. Den unge författaren Clifford (Rasmus Dahlstedt) bjuds in till paret Brühl och situationen ser snabbt hotfull ut för den beundrande Clifford. Sidney är desperat. Myra försöker avstyra det hon anar ska ske och manar till samarbete, inte stöld och ännu värre dåd. Det går illa. Men inte som man först tror. Allt tar en oväntad vändning för Myra.
In kommer den synska grannen Helga (Mia Poppe) som säger sig se för sitt inre vad som har hänt. Hon är dock på fel spår även hon.
Akt två utspelar sig två veckor senare, och nu ser vi den unge Clifford och Sidney i arbete med det som ska göra dem bägge rika, tror Sidney. Dessutom är de ett kärlekspar! Men vad har egentligen hänt med handlingen i den pjäs som Clifford skriver på och gömmer? Ligger inte den lite för nära verkligheten och vad som hände Myra? Den skulle verkligen bli en hit på Broadway. Långsamt inser man att alla fortsätter att lura alla.
In i handlingen kommer Sidney Brühls advokat Porter Milgrim (Per Holmberg) och avslöjar hur mycket pengar Myra lämnat i arv till maken. Och han försöker antyda att unge Clifford kanske inte är att lita på. På en middag hos advokaten inser Sidney vilka planer unge Clifford smider.
I sista scenen inser man att absolut ingen har varit att lita på.
Det dödliga spelets enda överlevare är egentligen bara själva den pjäs som pjäsen handlar om, ”Dödsfällan”. Den blir en dundersuccé, och det fick man ju veta redan i början av pjäsen om pjäsen; en öppning som nu får sin förklaring.
Folk är giriga och folk dör i handlingen. Är det kul? Nja. Rysligt? Inte på riktigt. Tonläget och tempot är för uppskruvade, à la slå-i-dörrarna-fars.
Bäst är Carina Lidbom som Myra, den enda egentligen kloka människan, trots (eller tack vare?) att hon fyller på sitt drinkglas ideligen.