Av Jerry Herman, Harvey Fierstein. Regi, koreografi: Mattias Carlsson. Scenografi: Magnus Möllerstedt.
Kostym: Cåre Jaani Enderud. Medverkande: Pontus Plænge, Richard Carlsohn, Razmus Nyström, Martin Waerme, Petra Nielsen m.fl. dansare och musiker.
Underhållning, javisst. Men skala bort allt glitter samt det showiga, och du skrapar – likt på en trisslott – fram en annan verklighet och en annan sanning. Regissören Mattias Carlssons tappning av ”La Cage aux Folles” berör. Förståelse för hbtq-personers rättigheter är fortfarande en bristvara i Sverige.
Mattias Carlsson bjuder publiken – mina damer, mina herrar och alla ni andra – på en underhållningsfest med högst seriösa undertoner av personlig art. Tempot är högt och det glittrar och sprakar om ensemblen. Skämten kring könsroller är många och tacksamma.
Efter att ha skapat flera hits i de mera heteronormativa musikalerna ”Hello, Dolly” och ”Mama”, sjösatte Jerry Herman 1983 på Broadway en musikal på ett homosexuellt tema, ”La Cage aux Folles”. Den fick sex Tony awards. Succé.
Redan tidigare fanns det både en bok, en teaterpjäs samt en fransk-italiensk film på samma material. Den svenska filmtiteln var ”Får jag presentera min mamma, herr Albin”.
Europapremiären skedde i Malmö 1985 med Jan Malmsjö i huvudrollen som Albin. Året därpå kom musikalen till Oscarsteatern i Stockholm med Tommy Nilsson och Olle Johansson som det homosexuella radarparet och 1993 var det Östgötateaterns tur med parhästarna Jörgen Mulligan och Christian Zell.
I lördags var det alltså dags igen på östgötascenen, nu med Richard Carlsohn i kvinnokläder och Pontus Plænge som maken.
Tillsammans utgör de det homosexuella paret som driver en nattklubb på rivieran. Allt är frid och fröjd tills sonen kommer hem och önskar gifta sig med dottern till den ärkekonservativa Edouard Dindon. Här sätts alla relationer på prov. Smärtsamt och sorgligt. Roligt. Den stora vändpunkten kommer i andra aktens andra scen i sången ”Se dig omkring”.
Mattias Carlsson har sinne för det visuella, som den koreograf han är. ”Vår bästa tid” är magisk, steppnumret självklart, Cagellernas sminklogenummer läckert och applådtackets showmoves fantastiska.
Richard Carlsohns Albin är genomtänkt i varje detalj, ingenting är lämnat åt slumpen. Dessutom briljerar han med sin sångstämma. Georges görs utmärkt av Pontus Plænge till en person som är rapp i käften och vet att ta för sig. Bägge äger scenen, men utifrån skilda utgångspunkter. Cåre Jaani Enderud förför med kostymfrossa, inte minst i Zazas stora öppningsnummer. Scenografin signerad Magnus Möllerstedt vill mycket, men spretar.
Vill du få en rejäl portion glittrig underhållning och kanske ändra din världsbild en smula, då bör du snarast boka några teaterbiljetter.