”Snöyra”
Plats: Vadstena Nya Teater, Vadstena
Publiksiffra: fullsatt
Årets julshow på Vadstena Nya Teater är inspirerad av och bygger mycket löst på två berättelser av självaste Selma Lagerlöf, romanen ”Gösta Berlings saga” och novellen ”En julgäst”. Men ingen fara, det rör sig inte om tungsint dramatik, utan som så ofta hos Vadstena Nya Teater, om energisk show med lättbuskis och mycket musik. Julstämningen är däremot förväntat tät.
I första akten tittar vi in på julkalas hos kavaljererna på Ekeby i ”Gösta Berlings saga”. Majorskan är inte där, men väl den vackra Marianne, som spelas av Magnus Karlberg. Och det måste sägas direkt: den mannen har en underskön röst. I första akten sjunger han ett stycke ur Georg Friedrich Händels barockopera ”Xerxes” från 1700-talet, som en äkta countertenor, eller ”kastratsångare” som det hette förr. Mycket vackert och överraskande.
Över huvud taget är VNT:s starka sida sången, och förmågan att i sina pjäser/shower hitta melodier som är oväntade i sammanhanget och som fungerar. Här finns korta bitar av välkända julsånger, mindre kända sådana ur folkmusikrepertoaren, snuttar ur Disneyfilmerna i tv:s julaftonsprogram och en mycket fin version av Simon and Garfunkels ”Scarborough Fair”.
Och en bit av ”Fairytale of New York” och ”Dueling banjos” från det ruskiga dramat ”Den sista färden”! Allt funkar utmärkt.
I andra akten har det gått 20 år och en av kavaljererna på Ekeby har skapat ett hem med sin hustru. Strax före jul får de oväntat och ovälkommet besök. Här finns aktuella anspelningar på vår tids dåliga samvete med Centraleuropas olycksbarn som sitter utanför varuhusentréerna.
I tredje akten är det nutid hos en vanlig familj. Husfadern lagar mat inspirerad av Ernst Kirchsteiger som låter ”timjanskvistar få vara med en stund” i stekpannan när köttbullarna ska stekas. Här kommer också besökare: svärföräldrarna, som vill heta Månstråle och Frodo, och som fortfarande är hippies. Mamma har med sig kroppsvarm glögg, kryddad med svampar och örter. Och även här blir det överraskande musikval: Den bortglömda ”Pengar” av Mikael Ramel, från den tiden då Povels son var hippie i afghanpäls och med meterlångt hår.
Det mesta är fyndigt och som sagt musikaliskt väldigt drivet. Kjell Silverwitt, Maria Dillon, Göran Friman och Eva Granlund är alla, jämte förutnämnde Magnus Karlberg mycket fina musiker och sångare.
Och återigen imponeras man av hur ensemblen lyckas spela utan att egentligen ha en scen att stå på, bara agera mellan borden i den lilla teatern – och sedan servera trerättersmeny mellan akterna.
Tolv föreställningar spelar man, premiären var den 21 november och sista föreställningen ges den 21 december.