Betyg: 4
After Dark: This is it, De Geerhallen, Norrköping
Fredag 3 mars
När jag anländer till Norrköping på fredagskvällen är det strömavbrott i och runt stationen. Men någonstans känns det som att staden sparar sig för en närmast elektrisk kväll. En kväll där plymer, paljetter, och showdans tar De Geerhallen på en resa som lånat sitt namn efter mörkrets inbrott, men som i många delar är ljus, skratt och lättjefull. Det har gått fyrtio år. Eller fyrtioen för att vara exakt. Sedan After Dark bildades. Under decennieskiftet mellan 1970-tal och 1980-tal fyllde gruppen After Dark en tid som fortfarande andades manchesterbyxor och tvångsbeige polotröjor med dans och galna scenkostymer, där glittret för tiden nog var lika otänkbart som själva konceptet: män i klänningar.
Den show som After Dark turnerar med just nu sammanfattar tiden från då till nu. Den gör det i en kavalkad av nummer från samtliga decennier. Den reser genom 1970-talets mimakter in i 1980-talets scenkostymer och till en tid när artister som Eva Dahlgren, Shirley Clamp och Måns Zelmerlöw lånat sina röster till gruppen. I ett snabbt tempo växlar Diana Ross scen med Silvia, och Owe Thörnqvist med John Travolta. Man använder tekniken för att projicera tidsepoker och medlemmar som inte längre finns i livet. Och man dansar, sjunger och törs ibland bli explicit snarare än försiktig. Hand i hand med den resa man berättar i sina nummer finns en tidsutveckling som vågat öppna dörrar, men också förmörkats av aids. Och det är mot slutet av showen, när Lindarw frigör sig från plymer och paljetter och avskalat pratar om det allvar som fanns bakom glittret, som showen blir som mest angelägen.