Teater
”Man får väl ställa upp”
Av Adde Malmberg, med Sofia Bach, Anna Carlsson, Siw Erixon, Henrik Johansson, Sofia Rönnegård, Daniel Träff.
Folkets hus, Motala 29/2.
Ordet fars är från början latin och senare ett franskt ord (farce), som betyder ungefär blandning. Eller kanske röra? En fars är ju traditionsenligt fylld av förvecklingar, byggd på situationskomik och med rolltyper som nästan alltid är karikatyrer.
Enligt teaterhistorien fanns det farser redan i slutet av 1300-talet.
Adde Malmberg, en stå-upp-komikens pionjär i Sverige är vän av farsgenren. På senare tid spelas det i Sverige oftast farser som har många år på nacken. Det tycker författaren till den riksteaterföreställning som nu är på turné är problematiskt. Han vill skildra folk och situationer från nutiden.
”Vi lever ju tyvärr i en hård och brutal tid, där hatet får alltmer utrymme. Jag tycker vi behöver motbilder till det”, skriver Adde Malmberg i programbladet. Han har därför skrivit en pjäs som ska generera gemenskap och glädje – i hembygdsmiljö.
”Man får väl ställa upp” är en in i minsta detalj typisk spring-i-dörrarna-fars, med stora gester, en hel del skrik, miljoner missförstånd, absurda situationer, karikatyrer.
Det hela utspelar sig i glesbygdsorten Strömsfors hembygdsgård, en lokal som tvingats inrymma alla byns aktiviteter; fotbollslagets träning, kyrkans barntimmar, kulturskolans musikundervisning, hantverk – och motorcykelmekande. MC-entusiasten Nalle försöker få sin praktpjäs klar för att ta hem segern i tävlingen Årets Hoj.
Samtidigt hotar glesbygdsortens alla typiska problem: vårdcentralen ska läggas ner, butiken hotas eftersom alla åker till stan för att få tag i ”glutenfria salladsgrönsaker”.
Det största hotet är dock i antågande i form av ordföranden i Sveriges Hembygdsförbund som ska komma på inspektion. Även här är det utnämning på gång. Årets Hembygdsförening skulle för Strömsfors del betyda pengar att laga taket för.
Ja, och sen blir det förvecklingar, missförstånd, panik och dråpliga absurditeter enligt gängse farsmönster. Och ett oerhört springande i tre-fyra dörrar plus trappor.
Föreställningen spelas med stor energi samt in- och utlevelse av skådespelarna.
Adde Malmberg har velat skänka glädje och få folk att skratta. ”En glad människa hatar inte”, skriver han. Av Motalapublikens reaktioner i lördags kväll att döma så har han lyckats väl.