De bjöd på trygg spelglädje

Ett mer än fullsatt jazzcafé tog med vidöppna öron i lördags kväll emot den verklige jazzräven Nisse Sandström, som spelat flera gånger i Motala. Första gången som 15-åring år 1957, i Varamon.

Foto: Per Carlsson

Recension2018-03-24 21:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jazz&tetten med Nisse Sandström

Nisse Sandström, tenorsax; Göran Hovlund, altsax; Stina Rosenberg sång; Stefan Holmberg, tenorsax; Benny Waldner, barytonsax; Claes Tilly, trumpet; Jan Fagerström, piano; Torbjörn Estgren, bas; Stefan Rosenberg, trummor.

Motala Jazz och Blues på Sjöbris 24/3.

Betyg: ***

Sandström har spelat med de stora namnen i jazzvärlden och det började när han var fyra år. För publiken berättar han att hans mamma hemma i födelsestaden Katrineholm i födelsedagspresent åt lille Nisse köpte en skiva med tenorsaxofonisten Coleman Hawkins. Låten var Johnny Greens ”Body and Soul”, som Hawkins plockade upp och gjorde till en standard. Och den lyssnarupplevelsen gjorde Nisse till musiker.

Sådana små anekdoter bjuder Nisse Sandström på emellanåt, och avslöjar också att han inte kan spela efter noter. Det gör ju inget.

Spela efter noter kan dock själva ”&tetten” och det låter alldeles utmärkt. Kvällen är utformad som en trygg minnenas afton för älskare av gammal fin jazzrepertoar, med tonvikt på bebop, men Stina Rosenberg bjuder också på ett Antonio Carlos Jobim-nummer, ”Chega de Saudade”, en låt om hemlängtan, känd som ”Siv Larssons dagbok”, i en svensk version med Monica Zetterlund.

Saxsektionen med inpass av kvällens gästartist och kompletterad av trumpetaren Claes Tilly får många spontana applåder. Men jag lägger speciellt märke till basisten Torbjörn Estgrens sjungande, spänstiga spelsätt. Han, trummisen Stefan Rosenberg och pianisten Jan Fagerström är bandets motor bakom saxarna och virtuosen Sandström. Den sistnämnde spelar Charlie Parkers ”Yardbird Suite” och slänger in en fras av Mozart och en fras från ”Jag har bott vid en landsväg”. Snyggt.

Allt som allt en skön klubbkväll som byggde på oklanderlig, trygghetsskapande spelglädje. Inga överraskningar – men sådana kan man ju få andra kväll på Sjöbris.