Isabella Kalén
Inne i det pampiga Motala tingshus hyrs kontorslokaler ut till advokatbyrÄer och företag, men i ett av rummen Àr inredningen lite annorlunda. HÀr har nÀmligen Isabella Kalén sin konstateljé och frÄn taket, utmed vÀggarna och golvet hÀnger hennes senaste konstprojekt: ett slags lapptÀcke gjort av presenning, spets, uppklippta sovsÀckar och broderier.
Isabella Kalén flyttade tillbaka till Motala i vintras efter att ha studerat pÄ Konstfack och menar att det kan vara lite begrÀnsande att hÄlla till i ett hyrt kontorsrum. Man kan inte gÄ loss och mÄla pÄ vÀggarna nÀr allt mÄste kunna ÄterstÀllas till kontorsskick. Men i övrigt trivs hon i huset och staden. Hon berÀttar att det kÀnns bra att komma ifrÄn den stress och konkurrens som kan finnas i Stockholms konstvÀrld.
â Det Ă€r ganska skönt att vara bland âriktiga mĂ€nniskorâ. PĂ„ konstfack Ă€r det inte alltid sĂ„ strukturerat. Jag tror att jag och mitt skapande mĂ„r bĂ€st nĂ€r det Ă€r lite ordnat runt omkring, sĂ„ det har fungerat bra. Men jag kan sakna ett sammanhang bland andra skapande personer, sĂ€ger hon.
Isabella Kalén har lÀnge fotograferat och mÄlat, men pÄ senaste tiden har hon Àgnat sig mer Ät en slags kollage eller installationer. Hon tycker om att se pÄ det hon skapar som pÄgÄende projekt istÀllet för fÀrdiga verk. PÄ vÀggen hÀnger till exempel ett kollage som bestÄr av en mÄlning hon gjort och i ett senare skede klippt sönder för att göra nÄgot nytt av.
â Det Ă€r ganska befriande att det fĂ„r förĂ€ndras hela tiden. Annars hade den dĂ€r mĂ„lningen bara stĂ„tt i nĂ„got hörn, nu aktiveras den pĂ„ nytt.
Det lapptÀcke som tar upp den största delen av rummet Àr framför allt ett sorgearbete. NÀr Isabellas pappa gick bort gjorde hon broderier med sin mammas anteckningar över hans sista veckor. Nu ska det packas ihop och stÀllas ut i Vallentuna Kulturhus.
Annars kretsar hennes konstnÀrskap ofta kring kroppsliga upplevelser och hur mÀnniskan tÀnjer pÄ kroppens grÀnser. Hon brukar till exempel Àgna sig en del Ät bergsklÀttring och har reflekterat över vad det innebÀr.
â Jag har nĂ„got intresse för att befinna mig rent kroppsligt i miljöer dĂ€r kroppen kanske egentligen inte ska vara, dĂ€r det inte Ă€r meningen att vi ska vara. Det Ă€r intressant hur vi mĂ€nniskor Ă€ndĂ„ dras dit och hur vi gör för att överleva dĂ€r.
Stipendiepengarna ska till nytt material men framför allt till att skapa förutsÀttningar för att fortsÀtta med konsten.
Leonard Rode
Leonard Rode klÀttrar vant upp pÄ taket till den övergivna byggnaden tvÀrsöver gatan frÄn Vreta Kloster Golfklubb. Han har kameran med sig och knÀpper nÄgra testbilder pÄ ruinen mittemot. Ruinen var tidigare ett stall som tillhörde Leonards familj, men 2001 brann det ner under omstÀndigheter sÄ dramatiska att de hade kunnat utgöra handlingen i en roman. Man misstÀnker att branden var anlagd och hÀndelsen har varit ett trauma i familjen. Nu hÄller Leonard Rode pÄ med ett fotoprojekt dÀr han ska fotografera sin mamma i ruinerna, med en ögonbindel pÄ.
â Hon har fortfarande svĂ„rt för att se pĂ„ ruinen, berĂ€ttar Leonard Rode.
Han Àr uppvuxen i Linköping och studerar nu konst i Oslo, men han Äterkommer ofta till Linköping för sina foto- och filmprojekt. MÄnga av fotoprojekten kretsar kring att Äterskapa minnen frÄn barndomen och att undersöka sin familjs historia.
Leonard Rode har bland annat gjort en kortfilm om sina förÀldrars skilsmÀssa och en fotoserie med sin familj pÄ golfbanan i Vreta kloster.
â Jag arbetar mycket med familjehistoria och kollektiva minnen. Ska man gestalta nĂ„got personligt vill man ha landskapen som tillhör det ocksĂ„, sĂ€ger han.
Han berÀttar att han intresserat sig för mÀnniskans relation till landskapen och att han inspirerats av romantikens konstnÀrer.
Leonard Rode har fotograferat pÄ allvar sedan han var 16 Är och gÄtt flera konstutbildningar. Han konstaterar att det Àr svÄrt att livnÀra sig pÄ konstfotografi och har dÀrför extraknÀckt en del som bröllopsfotograf och bostadsfotograf.
â Det kommer jag nog fĂ„ göra efter konsthögskolan ocksĂ„. Jag tycker inte att det Ă€r sĂ„ kul, men det Ă€r rĂ€tt skönt att jag kan göra det och att det inte förstör nĂ„got kreativt för mig.
De tio tusen kronor han nu fĂ„tt i stipendiepengar ska han anvĂ€nda till ett projekt kring Ăstergötland och SvartĂ„n.
â Jag vill göra nĂ„gon slags studie av en smĂ„stad eller landsbygd, sĂ€ger han.