Det har gått några veckor sedan Carl-Johan Malmberg fick mejlet från Per Wästberg som förkunnade att han är årets Övralidspristagare. Utöver praktisk information om prisutdelningen på Övralid i sommar stod också motiveringen: ”En essäist av Europeiska mått som fördjupat vår humanistiska bildningstradition.”
– Det är ju hedrande att man ser det så, säger Carl-Johan Malmberg på telefon från sin lägenhet på Östermalm i Stockholm.
Han beskriver sin omedelbara reaktion som en blandning av häpnad och stor glädje. Det här är inte hans första litterära utmärkelse men nog det som han värdesätter högst av alla.
– Tittar man på de som fått priset tidigare under årens lopp så är det inte vilka författare som helst. Nästan alla de betydande svenska författarna sedan priset instiftades 1945 har fått det. Att ha sitt namn med på listan är oerhört ärofyllt, jag är i gott sällskap.
Övralidspriset tillkom efter ett önskemål i Verner von Heidenstams testamente. Carl-Johan Malmbergs relation till författaren och poeten sträcker sig långt tillbaka.
– Jag läste Heidenstam under mina tonår på 60-talet. Jag var en ganska konservativ person under mina tonår och jag lyssnade inte på rockmusik eller såg några filmer utan jag läste istället poesi och litteratur.
Framförallt är det Heidenstams musikalitet i poesin som fångat och fascinerat.
– Musikaliteten, hans rim och halvrim och egenartade sätt att hantera det svenska språket gör att han inte liknar någon annan poet.
Om vi går tillbaka till motiveringen och stannar till vid biten om den fördjupade humanistiska bildningstraditionen når man kärnan i Malmbergs litterära gärning. Sedan 1970-talet har han skrivit fördjupande och förklarande om allsköns kultur – litteratur, film, konst, musik och arkitektur – för tidningar och tidskrifter. Först efter millennieskiftet började han på allvar med de längre essäistiska böckerna.
– Jag har sett det som viktigt och en förmån att få skriva om rätt tunga ämnen i en dagstidningsform. Jag har hittat en stil där jag kan skriva rätt kort om komplicerade saker som hela författarskap och konstnärskap.
Men tidningsartiklar är i sin natur förgängliga och faller lätt i glömska. När Malmberg började skriva sina böcker lockades han av att hans tankar skulle få ett längre liv i den varaktigare bokformen. Med böckerna har han också visat att han behärskar att skriva rätt långt om komplicerade saker som hela författarskap och konstnärskap.
– Det gick undan när jag väl börjat och böckerna kom en efter en. Jag är själv ganska häpen över att det blivit nio stycken sedan millennieskiftet.
Två av hans mest uppskattade verk är de 450 sidor långa böckerna om poeterna William Blake och William Butler Yeats, som vardera föregicks av flera års efterforskningar.
Hur är det att fördjupa sig så i en annan människa?– Det är fantastiskt roligt, det är stora konstnärskap att göra! Blake var också bildkonstnär och är det någonting som har fascinerat mig så är det förhållandet mellan ord och bild. Det var en oerhörd ynnest att få vistas i hans värld i några år.
Prissumman är på 300 000 kronor. Vad ska du göra för pengarna?– Jag har en ytterst liten pension och ser det som ett tillskott i levebrödet, jag kommer att kunna fortsätta att skriva för dessa pengar. Jag har inget speciellt som jag har tänkt göra utan de får ingå i mitt dagliga.
Har du filat på ditt tal?– Ja, det är i princip klart. Det är inte självklart att den som tar emot priset talar om Heidenstam men jag tänker göra det.