Ringer Hoffmaestro & Chraas frontfigur Jens Malmlöf.
De är snart framme i Motala för incheckning på hotellet. Klockan är 15.00 på lördagen.
Han ställer gärna upp på en intervju. Väntar i lobbyn.
En kvart senare kommer han och de andra bandmedlemmarna. Jens Malmlöf med kryckor.
Ett brutet korsband ställer inte in några spelningar.
– En skidolycka och så ramlade jag på en show. Min sjukgymnast är inte glad.
Det är tvära kast för bandet. I går Vimmerby. I dag Motala.
– Tror inte jag varit i Motala förut.
Avbryter.
– Det har du visst.
För några år sedan var bandet och spelade på dåvarande Hugos.
Slogs av deras energi på scen.
– Det har du rätt i. Vi kunde knappt uppträda för det var så kallt, nu minns jag. 
Foto: Filip Björne.
Livet på turné. Ett ständigt åkande från stad till stad. Slår mig att jag skulle ha överseende med om Jens Malmlöf under spelningen ikväll hälsade på Motalapubliken som "kära örebroare". Precis som kungen vid ett besök i Arboga.
Kvällens spelning blir den sista för året.
– Kommer bli en stökig avslutning, bara trycka in tandskyddet.
Enligt Jens Malmlöf har Hoffmaestro & Chraa lyckats fånga upp publik från alla olika samhällsklasser. En anledning är att de åker runt för att spela så mycket. Och inte bara i storstäder.
– Största skillnaden är att spelningarna blir snorkigare i Stockholm.
Synonym till snorkig är högdragen och dumdryg.
Undrar hur de lyckats etablera sig som liveband på det sättet de gjort.
Ska senare, efter spelningen, få svar på frågan. Får den av bandets konstnärliga kreatör som han kallas, John Lindgren.
– Lekfullheten. Inte lyckats få över den från scen till skiva ännu. Hade det till viss del i första plattan men i andra plattan försökte vi bara vara smarta.
Tillbaka till hotellet. Jens Malmlöf summerar 2015 som slitigt.
Bandet har varit på turné runt om i Sverige men också på flera ställen i Europa. Spanien, Frankrike, Tyskland, Holland är bara några av dem.
– I Europa är det ofta rena konserter, här hemma mer likt nattklubbsspelningar.
Han återkommer till den tanken igen efter spelningen.
Han tar upp sin mobil, visar en bild. En bild där uppskattningsvis 100 personer står uppradade. Bandmedlemmarna själva med familj, släkt och vänner. Alla en del av Hoffmaestro & Chraa.
– Jag önskar jag blir gubbe med det här gänget och spelar musik.
Foto: Filip Björne.
Han visste från början att bandet hade något speciellt.
När skivbolagen ville ha med dem på Melodifestivalen tackade de nej. Enligt Jens är delar av skivbolagsbranschen elitistisk och alldeles för mycket styrd utav ramar. Ramar som förstör eftersom musik är något subjektivt.
– Titta bara på Håkan Hellström, han skulle inte ha en chans i ett program som Idol. Nu säljer han ut två Ullevi.
Samtidigt förstår han att skivbolagen är pressade att få musiker in i de säkra formaten.
Solidaritet. Jens använder ordet två gånger. En gång på hotellet och en gång senare då han berättar för cirka 2000 personer i publiken på Folkets park hur Sverige en gång var solidariskt.
Frågar om den spelning bandet gjorde i Kärrtorp 2013 under en demonstration mot nasistattacken i området.
– Det är vår hemmaplan. Spelade hockey i Kärrtorp som grabb. Ett välfungerande område. I det läget ville vi visa solidaritet.
Tackar för intervjun. Sätter mig i bilen mot Linköping.
Låter Hoffmaestro & Chraas album The Storm rulla.
Bilen. En bra plats för lite eftertanke. Tänker på intervjun och på turnélivet.
Känner att något saknas. Varken färdig med Jens Malmlöf eller Hoffmaestro & Chraa.
Ringer upp Jens igen för att höra om jag får hänga med bandet i förberedelserna inför spelningen, under den och efter den.
– Självklart, bara hänga på får jag svaret tillbaka.
Kommer till bandets loge i Folkets park. En och en halv timme kvar till spelning.
– Bara att hugga tag i någon och fråga på om allt, säger Jens.
Förberedelserna är igång. Ritualerna tydliga.
Någon måste duscha precis innan spelning. En annan måste svepa ett glas rom precis innan. Några lugna, andra uppe i varv.Kaliffa Karlsson. En av bandets medlemmar sedan sex år tillbaka tar upp trombonen. Börjar spela.
Det låter sådär även om musik är subjektivt som Jens sa tidigare under dagen. Skratt och roliga kommentarer kommer från soffan bakom.
– Jag var nära att försova mig till denna spelning. Blev sent under juldagsspelningen i Vimmerby i går, säger Kaliffa.
Innan Kaliffa Karlsson började spela med Hoffmaestro & Chraa arbetade han med kakel.
– När jag är trött på att vara ute på turné brukar jag tänka på mitt gamla jobb. Då går det över.
Sex år av rutiner innan spelning blir svårt att ändra på, konstaterar samtliga.
Rummet är fylld med alkohol, jordnötter och andra smaksaker.
– Vi har discipliner. Vi märkte att alkoholen påverkade våra spelningar, säger Jens.
Enligt honom finns det en ängslighet inom popbranschen. Man har mycket tid inför och efter spelningar att slå ihjäl. Där serveras det en spritbuffé och jordnötter och efter det ska man gå upp på scen och vara gubben i lådan varje kväll.
– Jag har aldrig stött på ett band som inte dricker alkohol.
En minut innan det är dags. Medlemmarna samlas i ring precis som ett fotbollslag inför match. Detta är Hoffmaestro & Chraas match.
– Detta är som vår spelartunnel, säger John Lindgren.
För han och tvillingbrorsan Karl-Uno Lindgren har genomslaget med Hoffmaestro & Chraa varit naturligt. De har svårt att peka ut något speciellt ögonblick när bandet slog igenom.
– Man vet knappt vad som händer utanför logerna när man är ute på turné, säger Karl-Uno.
Tvillingbröderna har repat i källaren sedan barnsben. Även Jens Malmlöf fanns med ibland. De har växt upp med musiken tillsammans.
– Vår pappa spelar själv i band och vi är uppväxta med turnélivet och med musiken, säger John Lindgren.
Väl ute på scen. Fullt ös. På publik och på bandet. Något Hoffmaestro & Chraa haft båda gångerna jag sett de live.
– Det är helt otroligt. 2000 personer mitt ute i skogen, vrålar Jens efter spelningen.
Adrenalinet är påslaget.
Några minuter senare är han lugnare. Korsbandet gör sig påmind. Lägger knäet i högläge.
Jens Malmlöf berättar om turnélivet. Hur svårt det är att vara borta från familjen så mycket. Själv har han en dotter som är fyra år gammal och en nyfödd son.
Innan turnélivet arbetade Jens som målare och har även arbetat på flyttfirma i Stockholm.
– Det är jobbigt ibland. Men det finns heller inget hellre jag vill än att spela musik.
Hoffmaestro & Chraas bandmedlemmar har inspirerats av andra band. Jens nämner bland annat Manu Chao, Funcadelic och Beastie Boys som inspiratörer.
– Gillar band som kan driva med grejen. Att man vågar gör konstiga saker. Kan skämmas ihjäl när jag ser gamla klipp på oss men vi växte med det, säger Jens Malmlöf.
Andra band är en inspiratör. Men även filmer. Enligt John Lindgren som producerar mycket av musiken skulle livet vara tråkigt för hans del utan film och musik.
– Jag gillar kicken av att spela live men min passion ligger i att producera musiken.
Om han fick välja skulle Hoffmaestro & Chraa nu ta en paus från livespelningar och sätta sig i studion och gå in i den skapande bubblan. För att sedan komma tillbaka starkare än någonsin.
Många av låtarna har skapats ute på vägarna eftersom de turnerar så mycket.
John Lindgren berättar att de en gång sa till bandets bokare att boka in så mycket spelningar som möjligt bara för att ta knäcken på dem.
Tackar för mig för andra gången. Klockan närmar sig 02.00.
I logen råder ovanligt lugn stämning enligt Hoffmaestro & Chraas medlemmar.
Några har lämnat för hotellet. Några är kvar. Någon föreslår spritbord.
Innan jag lämnar frågar jag hur nya skivan kommer gestaltas.
– Vi ska leka fram den. Det gör vi bäst.