Den ene är från St Anna.
Den andra är från Valdemarsvik.
Tillsammans står Peter Johansson och Bruno Mitsogiannis på samma scen igen, när filmen "Ghost" tar klivet till musikal för första gången i Sverige. Regissören Anders Albien har skapat en effekt- och dansfylld version – kryddat med magi signerat Mark Parker, som ligger bakom tricken och illusionerna på scenen. De spelar en stor roll.
– Vi klev därför in på China bra mycket tidigare än man brukar göra för en föreställning. Det går liksom inte att repetera i någon sal någonstans utan vi måste göra allt på plats, säger Bruno.
– Specialeffekterna måste sitta. Musikalen faller om inte tekniken sitter. Vi hade tre dagar med bara en teknisk genomkörning. Jag ska gå genom en stängd dörr. Det är en stor grej och en ny utmaning, men det är kul, tycker Peter.
Peter Johansson och Bruno Mitsogiannis flög, när de fick erbjudandet om "Ghost", över till Glasgow i april 2017 och såg musikalen, som var på turné i Storbritannien.
– Den var, ärligt talat, riktig dålig. Det var lågbudget. Vi tittade på varandra flera gånger under musikalen och skakade på huvudet, men ändå satt vi där och grät i slutet. Storyn är extrem stark med fantastisk musik, säger Bruno.
– Vi såg möjligheterna i musikalen och ville göra den på vårt sätt. Vi får göra det här, säger Peter och tittar sig om den välbekanta teatern.
De två vännerna är tillbaka i samma loge och på samma scen för tredje gången på kort tid med goda minnen av "Rock of Ages" (2013) och "Jersey Boys" (2015).
– Vi signerade väggen i logen med våra namn förra gången vi har här. Per Andersson och Linus Wahlgren, som gjorde "The Book of Mormon", har skrivit dit sina namn nu. Det känns som hemma faktiskt, vilket är en trygghet med tanke på hur lite utrymme det är runt scenen. Vi slipper den stressen, menar Peter.
– På ett eller annat sätt kommer vi mejsla fram en musikal här också.
2015 var en gyllene höst på ett sätt?– Du tänker på IFK Norrköpings SM-guld? Vi spelade "Jersey Boys" två gånger den lördagen och kom ut i matchtröjorna med tonerna av "We are the champions..." Det hade varit bra om de kunde fixa det igen i höst. Det blir en viktig match mot AIK på söndag.
Filmen "Ghost" hade Sverigepremiär den 12 oktober 1990 och blev en makalös succé med Patrick Swayze (Sam), Demi Moore (Molly), Whoopi Goldberg (Oda Mae Brown) och Tony Goldwyn (Carl) i de ledande rollerna. Den belönades med två Oscars och spelade in över 500 miljoner dollar.
– Jag minns så väl karaktärerna i filmen. Patrick Swayze var ju så het då efter succén med "Dirty Dancing". Det är ju en sån film som fortfarande kommer på tv då och då, säger Peter.
– Jag var bara fem år, när filmen kom, men jag såg den tidigt och älskade den, minns Bruno.
På Chinas scen är stjärnorna Peter Johansson, Maria Lucia Heiberg Rosenberg, Gladys del Pilar och Bruno Mitsogiannis.
– Maria är en av Danmarks absolut bästa musikalstjärnor. Att stå tillsammans med henne och höra henne sjunga är... mästerligt. Hon blåser alla av scenen, säger Peter.
– Så kommer han i nästa låt och tar oss tillbaka till verkligheten, skjuter Bruno in med ett leende.
Är ni alltid lika goda vänner?– Faktiskt... Det kan man kanske inte tro om en kille från St Anna och Valdemarsvik, men det är så.
Ghost handlar om kärlek och vänskap.
– Vi behöver verkligen inte spela bästa vänner. Det är bara så. Vi flyttar bara köket hemma hos Peter in på scenen här. Det är naturligt, säger Bruno.
Historien handlar kärleksparet Sam och Molly. De lever ett lyckligt liv tillsammans, men Sam blir dödad vid ett rånförsök. Han kan dock inte släppa taget om sin älskade Molly och blir fångad mellan två världar av kärlek och jakten på sanningen.
Det börjar där.
– Sam är liksom inte klar med världen och under tiden han blir kvar så upptäcker han en massa saker. Det är en stark berättelse om vänskap. Det är viktigt att vi lyckas få fram den storyn, menar Peter.
Ensemblen på China har kunnat skapa sina egna roller.
– Vi har fått fria händer med fokus på storyn. Det är kul att få göra en musikal med så mycket fokus på skådespeleriet. Det skiljer sig en hel del från det man gjort tidigare och ställer helt andra krav, säger Bruno.
– ...som när du får stryk av mig fast ingen ser mig. Jag är ju ett spöke, påpekar Peter.
– Just det... Jag slipper ju se dig så mycket i den här föreställningen. Det är bra, tycker Bruno i nästa andetag.
Så skrattar vännerna igen.