Filmen Så som i himmelen är en våra mest älskade filmer. Historien om den lilla kören, som plötsligt fick en världsberömd dirigent som sin ledare, i en norrländsk by sågs av 1,4 miljoner svenskar på bio, blev Oscarnominerad och värmde en hel värld.
Helen Sjöholms magiska Gabriellas Sång från filmen är en klassiker.
Filmen blir musikal och ska skapa ny magi på Oscarsteatern i Stockholm, när Kay och Carin Pollak tillsammans med nyskriven musik av Fredrik Kempe tar den till scenen. Malena Ernman, Philip Jalmelid, Björn Kjellman, Anders Ekborg och Sara Jangfeldt är några av stjärnorna i ensemblen.
– Det blir något helt annan än filmen, men kärnan och berättelsen finns förstås där, säger David Alvefjord från Motala.
Den nyskrivna musikalen har skapat enorma förväntningar och är redan, innan ridån ens gått upp, en biljettsuccé.
Nöjesproducenten och teaterchefen Vicky von der Lancken har haft projektet i sina tankar i tio års tid.
– Det finns en speciell anspänning och förväntan hos alla. Många har satsat både pengar och – inte minst – sin själ i det här, menar David.
På en stor tavla i rummet där vi sitter, alldeles under Oscarteaterns tak, sitter ett schema med scen för scen.
– Att den inte har spelats förut ger oss en frihet att skapa något unikt. Det känns roligt att vara en del av ett uruppförande. Det är är... häftigt.
Du får höra Gabriellas Sång varje dag?
– På jobbet... Det är inte så tokigt. Den är starkt förknippat med Helen Sjöholm, som gör den bedårande bra. Malena Ernman gör den strålande, men på ett helt annat sätt. Jag kan förstå alla förväntningar på den.
Din egen roll?
– I den första akten gör jag olika småkaraktärer i byn, men i den andra akten blir jag en av de nya i Ljusåkers egen kyrkokör. Den lilla kören växer snabbt efter sin första konsert, när fler vill vara med.
I nästa vecka väntar en ny utmaning i musikalen.
– Då börjar jag repetera in rollen som Tore, som jag är inhoppare för. Karaktären har flera funktionsnedsättningar. En stor utmaning. Jag är glad för den uppgiften, som kräver ett stort ansvar.
David Alvefjord är född i Motala, landade i lågstadiet i Örebro, flyttade tillbaka till Linköping och lämnade länet för Stockholm, när han skulle börja gymnasiet. Då hade han, tack vare en lärarinna i Örebro och musikalen Oliver på Östgötateatern inom loppet av några år, börjat fundera på karriär inom musik och teater.
– Jag har alltid varit en teaterapa och började tidigt klä ut mig och gå in i olika roller – som många barn gör. När vi slutade "trean" fick alla ett varsitt diplom av fröken med olika titlar. Det stod "klassens skådespelare" på mitt. Jag har kvar det där hemma än. Hon såg kanske något i mig. Jag visste knappt vad en skådspelare var då.
När familjen lämnade Närke för Östergötland började David Alvefjord i musikklass, men bara musiken räckte inte.
– Jag började i en teatergrupp på fritiden. Jag behövde få utlopp någonstans, minns David.
– Jag hade, där och då, ingen agenda eller plan för framtiden. Jag drevs bara av lust och glädje till konstformerna.
Så kom Oliver på Östgötateatern?
– Jag fick alltid följa med mina föräldrar, Lars och Agneta, till teatern från unga år, men hade aldrig haft en tanke på att man skulle hamna där en dag själv.
Det blev så?
– En helt ny värld öppnades under året med Oliver. Jag gick till ett jobb och tjänade pengar. Det blev allvar.
Just känslan och upplevelsen av Oliver visade vägen av valet till gymnasiet, men det var inte alldeles enkelt.
– Det fanns ingen utbildning i Linköping för musik och teater. Jag ville göra både och, men kommunen hade ett estetiskt program och tyckte det räckte. Jag vill gå på St Eriks i Stockholm. De hade just det programmet, men det var blankt nej från kommunen. Man höll hårt i skolpengen, säger David.
Familjen gav sig dock inte.
– Min pappa Lars drev det här hårt för mig. Vi skickade in intyg från kollegor, regissörer och lärare, som alla hävdade min rätt och tyckte det var motiverat. Det blev världens grej.
Ni lyckades?
– En knapp månad innan hösttermingen skulle började fick vi ett ja. Jag blev ett prejudikat och fick gå mitt program.
I dag kan David Alvefjord se tillbaka på åren i scenskolan och medverkan i stora musikaler som Evita, La Cage aux Folles, Jesus Christ Superstar och Les Miserables, som gick på Wermlandsoperan i Karlstad. Han spelade karaktären Marius i den så känsoladdade musikalen signerad Victor Hugo.
– Jag fick den rollen under min sista termin på scenskolan så jag fick dispens från några kurser. Ett brittiskt team med hjärtat i Londons West End var på plats. Det var otroligt stort, minns David.
Din favoritmusikal?
– Den är inte skriven än, säger David.
– Jag lockas och vill spela i en stark, fantastisk och fängslande berättelse. Det var just det som lockade mig i det här yrket. Musikal är den konstform som när den är bra kan den vara absolut bäst.