Videon är inte längre tillgänglig
Han har varit sjuk ett bra tag. För mig har Olle Ljungström stundtals betytt väldigt mycket. Det har känts så sant det han har skrivit. Så sant att sångerna skulle kunna varit skrivna precis bara för mig. Han gjorde dessutom två skivor i rad som var så starka, känsliga, vilda och spetsiga att jag skulle vilja räkna dem till svenska klassiker. Jag snackar om Det stora kalaset och En apa som liknar dig. Här finns sånger som Kaffe och en cigarett, Det betyder ingenting, Nåt för dom som väntar, Nitroglycerin och förstås En apa som liknar dig. Mästerverk.
Jag har också några personliga minnen av honom. Jag kommer ihåg när jag intervjuade honom inför En apa som liknar dig. Han berättade att han gärna ljög. Ibland för att göra en bra historia bättre. Ibland för att han ville vara snäll mot den han mötte. Det var en slags omtanke han hade mot människor. Som journalist blev jag förstås konfunderad. Vad är sant? Vad är inte sant? Men med åldern kan jag förstå vad han menade. En lögn kan ibland läka mer än den sårar. Det gav han uttryck för.
Jag vet också att vi talade om det där att vara "folkkär". Han trodde aldrig att han skulle bli det. Och han visste inte heller om han ville bli det. Nu kallas han för "folkkär". Jag undrar vad han skulle säga om det? Kanske säger sången Överallt det mesta: "Jag blir sjuk av det politiskt korrekta/Jag hatar folk som är trivseldefekta/Helt plötsligt ser man dem överallt, överallt, överallt."
Olle Ljungström. En varm retsticka som tyvärr inte finns längre. Det är ledsamt.