Favoriten
Låten "chasing kites" av iamamiwoami
Den sorgsna hoppfullheten slår mig rakt i bröstet. När jag hör sådana här låtar känner jag mig som en supehjälte på väg mot katastrof. Det är något speciellt med artister som lyckas beröra en med de första tonerna i en låt. Musiken talar till mig direkt och utan nåd.
Just den här artisten iamamiwhoami, ionnalee eller Jonna Lee, som alla är namn hon gör musik under, intervjuade jag i jobbet tidigare i somras.
När vi kom till hennes torp utanför Ödeshög hade jag lyssnat lite på hennes musik. Mer som research än som njutning.
Jag tittade på videon där hon spelade live i sin trädgård som en del av Svenska institutets nationaldagsfirande. En speciell låt fick mig lyssna noggrannare.
Väl hemma hos Jonna Lee misstänkte jag att det nog fanns något här som jag hade missat de senaste 13 åren. Att hon hade gått på samma gymnasieskola som jag själv i Motala kittlade också mitt intresse.
När jag kom hem tog jag reda på vilken låt som hade nått mig lite extra i live-sändningen. Spåret hette ”chasing kites” och släpptes 2014 på albumet "Blue" under artistnamnet iamamiwhoami.
Jag satte på låten och undrade om det verkligen var rätt spår. Introt var lågt och jag höjde volymen i mina hörlurar lite farligt högt. När basen sedan slog efter 40 sekunder visste jag direkt att det här var en ny favorit. Och sedan dess har jag lyssnat på den konstant.