Boken "Flickebarnet Signe" är den första i en trilogi och Ragnar A. Söderling, numera bosatt i Helsingborg, fick enligt ett pressmeddelande höra talas om henne när han under en period bodde i Tällberg. Där låg pensionatet Siljansgården och Söderling fick veta att det på 1930- och 40-talet fungerade som ett kulturcenter med seminarier och kurser och man bedrev även en viss skolverksamhet. Allt drevs av Signe Bergner-Alm och hennes make.
Ragnar A. Söderling säger att en aspekt av hennes liv intresserade honom särskilt.
– Det som fascinerade mig var ju att hon hade fått uppleva olika former av villkor i sitt liv, säger han.
Signe Berger var född som oäkta dotter till en dansk kvinna och en svensk man. Mannen dog drygt två veckor efter att Signe hade fötts och ett prästpar tog hand om henne under villkor att mamman aldrig skulle komma tillbaka efter henne.
– Senare ville Signe bli läkare och prästen skulle bekosta det men han dog. Då var det en kollega till honom som erbjöd sig att betala under villkor att hon inte gifte sig, för då var det bortkastade pengar tyckte han. Det hade att göra med att man på den tiden blev omyndig om man som kvinna gifte sig.
Det tredje villkoret i Signes liv uppstod enligt Ragnar A. Söderling då hon var gift med en dansk man och hade utbildat sig till gymnastikdirektör eftersom hon inte kunde bli läkare. När de levde i Shanghai träffade hon en svenskamerikanska och de två kvinnorna ville starta ett gymnastiskt institut för kinesiskor som fått sina fötter ombundna. Signes man tyckte inte att det passade hans karriär, han ville att hon istället skulle imponera på gästerna på fester. Han ansåg att om hon arbetade kunde hon inte vara gift. Signe valde att arbeta.
Söderling tyckte att någon borde göra en film eller skriva en roman om Signe.
– Jag pratade med goda vänner inom filmbranschen och skrivande. Alla sa "gör det själv!" Men det var inte vad jag tyckte att jag hade tid med då.
När Ragnar A. Söderling skulle gå i pension frågade en kollega vad han skulle göra nu.
– Då slank det bara ur mig att skulle jag få sysselsättningsproblem så kan jag skriva på boken som jag har snackat om i 25 år.
Han berättade för kollegan om bokens ämne och hon uppmanade honom att söka ett stipendium, vilket han gjorde och fick. Där startade skrivandet.
Nu väntar alltså Bokmässan.
– Det känns spännande.