Orup inför konserterna på Lokverkstan 2024.
Det är en lättpratad Thomas Eriksson, eller som han kallas i folkmun – Orup – som möter upp MVT i Lokverkstan inför veckoslutets spelningar. Han har precis varit och soundcheckat när han sätter sig ned i en fåtölj. Han berättar att redan hunnit med att roa sig i Motala vid ankomsten under gårdagen.
– Det blev en snabblunch och incheckning på hotellet. Därefter åkte vi och spelade golf på Motalas Golfklubb, 18 hål, berättar han nöjt.
Han fortsätter.
– Jag mötte upp ett par vänner med ursprung från Motala som har sin pappa kvar i stan.
Gick golfrundan bra då?
– Det gick jättebra! Och deras farsa. Han är 84 bast och är så jävla sharp, konstaterar han imponerat och vidgar ögonen innan han fortsätter berätta.
– Sättet han spelar på, rör sig... Otroligt!
Har du varit i Motala någon gång tidigare?
– Jag har hållit på så länge och är inte känd för världens bästa minne... Men jag tror aldrig jag varit här, kommer han fram till efter lite eftertanke.
Vet du någon om stan i övrigt?
– Jag vet att Johan och Niklas Orrenius kommer härifrån. Jag har koll på Johan för jag är en stor Offside-fanatiker, en fotbollstidning som jag följt slaviskt i tio år (Där Johan Orrenius är chefredaktör. red anm.) Så jag har hört en del om Motala via Johan i Offsides podd.
Orup har under våren varit aktuell på Rival i Stockholm, där han genomfört hela 53 spelningar med showen "Bara Orup". En avskalad enmansföreställning där han själv stått i fokus med hjälp av gitarr, flygel och sin låtskatt. Det är nu samma koncept som ligger till grund för sommarturnén i Sverige.
– Vi gör åtta spelningar på tio dagar och reser mellan olika platser. Så vi har fått banta ner showen lite grann. Men grundförutsättningarna är densamma, berättar han.
Hur kommer sig att du kör med bara dig själv på scen. Är det inte utlämnande?
– Mest har det att göra med att jag hade spelat med GES så länge, vilket har varit fantastiskt kul. Men där vet jag precis vad jag ska göra och hur det ska bli hela tiden. Jag började längta efter en utmaning och för att ta mer ansvar.
Han berättar att det tog ett år att fila och slipa på upplägget med "Bara Orup" men att det i slutändan var värt det.
– Det är viktigt att testa saker man inte gjort innan. Och jag kan säga att det faktiskt är det roligaste jag gjort, berättar han.
Du har sålt slut på första kvällen av Lokverkstan...
– Och nästan andra med, inflikar han snabbt innan han fortsätter.
– Jag tror bara det är ett fåtal biljetter kvar, säger han osäkert.
Vad betyder den responsen från publiken för dig?
– Det är klart att det betyder något. Jag har varit med om perioder i min karriär där jag varit nervös för att om någon skulle dyka upp till mina spelningar. Om det inte kommer någon till ens spelning är det ett bevis på att man inte är intressant, och det är ingen kul känsla, förklarar han.
Du har varit artist över 35 år. Är det lika kul än att köra dina gamla hits?
– Ja. Nu är det det. Men jag hade en lång period där jag undrade varför ingen ville höra mina nya låtar. Men nu hajjar jag det bättre.
Han pausar en stund innan han fortsätter.
– Jag har precis samma förhållande till artister med långa karriärer. Jag skiter väl i deras nya låtar, säger han och brister ut i skratt.
Han inflikar.
– Jag har nog inte skrivit en ny låt fem–sex år nu. Jag kom på att det är mycket roligare att förvalta arvet med musiken live. Vi får väl se om jag skriver något nytt igen. Men inte just nu i alla fall, konstaterar han.
Tidigare under året mottog Orup Grammisgalans "Årets hederpris", ett pris som går till en artist/kreatör med lång och gedigen artistkarriär. Speciellt glad blev han av delar av motiveringen till priset: "Tidlös utan att någonsin kompromissa med tidens anda".
– Det blev jag stolt över, det är så jag skulle vilja vara, svarar han och förklarar att det samtidigt var kul att hans son Kit, som också är i musikbranschen fick dela ut priset till honom.
Känner du dig folkkär?
– Jag vet inte, jag har alltid sagt att det är låtarna som är folkkära och inte jag.
Hur länge kommer du hålla på med det här?
– Tills jag inte pallar längre, svarar han konstaterande och drar kopplingen till vännernas pappa från golfrundan.
– Han var 20 år äldre än jag, spelade golf, diskuterade och var i fin form, säger han innan han avrundar.
– Går det så går det, men det är hälsan som bestämmer, berättar Orup.