Josefin Axelsson har släppt debutalbum på Spotify.
"Jag lämnade jackan i din hall". Så heter Josefin Axelssons album som släpptes på Spotify i juni i år.
– Det känns jättekul, säger hon om släppet.
Josefin är 21 år och kommer från Motala. Hon har sysslat med musik hela livet. När hon var liten hade familjen ett piano som ingen visste hur man spelade på. Då tog Josefin saken i egna händer och började ta pianolektioner på Kulturskolan i Motala. Därefter har musikintresset bara växt och förutom piano spelar hon även gitarr och sjunger.
De senaste två åren har hon studerat på Löftadalens folkhögskola i Åsa. Hennes sista projekt innan examen blev ett album på Spotify, som Josefin själv beskriver som "någon slags indiepop på svenska".
– Albumet handlar om att krampaktigt hålla kvar i någonting lite för länge, förklarar hon hemlighetsfullt, utan att gå in djupare på detaljer om vad det skulle kunna betyda.
Det slutgiltiga resultatet har uppnåtts nästan helt på egen hand.
– Jag har egentligen gjort allting, förutom det som kallas mastring. Jag har en person som spelar trummor på några låtar och en som spelar elgitarr, men jag har skrivit och spelat in allt själv.
Albumet är skrivet på svenska och är ganska blottande och ärligt. Låttexterna utgår från Josefins egna känslor, men allt är inte självupplevda händelser utan hon har även funnit inspiration från andras berättelser.
Hur känns det att ha skapat ett så ärligt album som finns för allmänheten att lyssna på?
– Jag försöker nog att inte tänka så mycket på det, svarar hon med ett nervöst skratt.
Det är klart man har tvekat, fortsätter hon.
– Man vet ju att folk kommer tolka det man har gjort.
Hon försöker dock tänka att låtarna fortfarande betyder detsamma för henne, även om någon annan skulle tolka dem på ett annat sätt.
- Det känns jättekul, säger Josefin om releasen.
Vad har varit svårast?
– All tid. Det mesta har jag ju lärt mig från grunden. Att ha disciplinen att fortsätta lyssna på de här små ljuden som man ändrar litegrann. Och att bestämma sig.
Någon enstaka låt tillkom under projektets gång, men de flesta låtarna var skrivna redan sedan innan.
– Jag har egentligen skrivit en hel del och mycket under det första året på folkhögskolan. Sedan har jag plockat ut några stycken av de låtarna. Det blev lite de det blev, ett ganska lågmält album, skrattar Josefin.
Hur känns det nu när det är färdigt?
– Jag tror att jag har distans till det nu. Jag har ju hört det här så länge nu, nu är det ju bara att fler ska höra det. Men det är konstigt, skrattar hon.
Skapandet av albumet har betytt mycket.
– Det är bland det roligaste jag vet att göra. Jag har lärt mig jättemycket. Det är fint att få dela något sådant som musik med andra människor.
Hon berättar att hon utvecklats mycket som person av livet på folkhögskola och av processen i att skapa ett eget album.
– Albumet handlar om att krampaktigt hålla kvar i någonting, förklarar Josefin.
– Jag är jätteglad för de som lyssnar och för varje person som tycker om det.
Josefins favoritlåtar från albumet är just nu "Rök" och "Saknad".
– "Saknad" är den jag skrev sist och jag tycker om den för att det är piano med. "Rök" är en av de första jag skrev till albumet. Jag tycker om hur den har ett berättarperspektiv.
Hur processen ser ut under skapandet av musik är för Josefin väldigt olika.
– Jag brukar hamna vid ett piano och ibland kommer något ackord lite före och ibland har jag en text först.
Vad händer härnäst?
– Det är lite oklart vad som ska hända framöver, men det är klart jag kommer vilja fortsätta hålla på med musik på något sätt.