Jungfru Maria (Malva Nilsson) berättar för Josef (Samuel Abrahamsson) att hon skall föda guds son. Hon gör det med en sångröst som håller hög klass.
Kan du gå på Änglahyss på måndag, frågade chefen mig förra veckan. Ja, det låter väl som en trevlig uppgift att börja en vecka med. Hämta in historien bakom och ta några bilder. Lätt som en plätt tänkte jag som då såg ett julspel som jag själv medverkade i, när jag gick i mellanstadiet några år efter Jesus födelse, framför mig.
Men redan när Pingstkyrkans barn- och familjepastor Sofia Hultin berättade att hon ingick i den grupp församlingsmedlemmar som skrev musikalen 2013 började jag tro att det här nog var något annat. Inte heller har de, som i mitt julspel, använt sig av de traditionella julvisorna. Istället är all musik skriven av Petrus Broberg och Emil Svensson.
Att de i helgen hade sålt ut de 250 platserna i salongen, på båda föreställningarna de gav då, hade man kunnat förklara med att de 70 personer som medverkar i musikalen bjudit in hela släkten. Men mer troligt är att publiken kom för att de visste något som jag inte visste.
Nämligen hur bra Änglahyss är. För jag blev helt hänförd av nivån som denna musikal håller. När Malva Nilssons (Jungfru Maria) stämma för första gången fyller salen så kommer jag på mig själva med att tappa hakan. Det är, som Idol-Kishti skulle ha sagt, ett hallelujah-moment.
Och det är inte den enda gången under den timme som musikalen pågår som jag känner så. För det är så mycket jag gillar med föreställningen. Produktionen håller en klass som vida överträffar vad jag hade förväntat mig. Likaså skådespeleriet och sånginsatserna av hela ensemblen.
Höjdpunkten för mig är när Daniel Boberg (kung Herodes) framför "Det är jag som är kung". Ett rocknummer av guds nåde om ni frågar mig, med skrikande gitarrsolo som extra allt.
Det finns små detaljer som jag gillar skarpt. Som att en tavla föreställande Mona Lisa sitter på väggen i jungfru Marias boning. Säkerligen hänger den där för att jag som publik ska reagera på att det hänger en tavla som målades 1500 år efter Jesu födelse där. Och det är precis vad jag gör. Sen måste vi så klart nämna änglakören.
Änglakören lyfter flera av sångnumren i musikalen.
Som barn hade jag tjatat varje år om att få gå och se Änglahyss. Precis som de 750 grundskoleelever och lärare i Motala fick göra i måndags. För hade jag varit i samma ålder som när jag var med i det där julspelet hade jag suttit som ett tänt ljus hela föreställningen. Lite äldre så konstaterar jag att Änglahyss är en härlig julmusikal som skulle göra sig alldeles utmärkt i en större konserthall.
De tre vise männen spanar efter stjärnan som skall leda dem till platsen för Jesus födelse i Pingskyrkans musikal Änglahyss.
Änglarna Stella (Petra Thörn) och Angelicus (Manfred Boberg) är de som leder handlingen framåt i Änglahyss. De gör det med stor inlevelse och härlig mimik.
Johan Karlsson har den perfekta profilen för att spela kejsar Augustus.
Till slut når stjärnan fram till rätt plats och de vise männen finner Josef och Maria och det nyfödda jesubarnet.