Han kallas Abbe och är ny medlem i Norra Vätterns Bild- & Formkonstnärer. Abd Alnaser Abukaf tecknar i tusch med tunna pennor. Eleganta, sparsmakade teckningar, somliga i bara svart med svepande, distinkta linjer, andra i klara, starkt lysande färger.
– Jag är pedant, säger han.
– Linjerna måste vara exakt som jag tänkt mig dem.
Lärarna fick förstås syn på Abbes karikatyrer den där gången.
– De blev arga och jag kallades in till rektorn. Han tittade på teckningarna och såg sträng ut. Sedan började han skratta…
När inbördeskriget bröt ut i Syrien höll Abbe sig gömd i hemmet. Han ville inte kallas ut till militärtjänst.
– I nästan ett år satt jag bara hemma och kunde inte gå ut. Jag visste att jag skulle bli tvångsinkallad så snart jag visade mig.
Abbe tecknade och målade i sin självvalda men ändå påtvingade fångenskap. Efter knappt ett år i det tillståndet fick han chansen att tillsammans med andra fly till Sverige, det var 2015.
– Det var svårt. Vi färdades med båt, flyg, bil, till fots i femton dagar och var ofta rädda.
I Sverige väntade det som många flyktingar har erfarit: omkringflyttande mellan olika boenden. Under ett år väntade han på uppehållstillstånd. Och fortsatte måla.
– Jag hade inga pengar men det lilla jag hade köpte jag papper och pennor för och jobbade på medan jag väntade. Jag har flyttats mellan Stockholm, Sunne, Malmö, Gnesta. Men jag ville till Sunne, där var min bror.
Nu bor Abbes bror i Vadstena och där bodde han själv i två år innan han för knappt ett år sedan kom till Motala. Här pluggar han svenska och engelska på gymnasienivå, tränar och har jobb på K-Ringen, där han nu ställer ut sina tuschteckningar under Konstrundan som en av 111 utställare.
Abbe tycker att han blivit väl emottagen i Sverige och trivs.
– Nästan alla är snälla och hjälpsamma. Någon rasism har jag knappt mött alls.
På K-Ringen jobbar han med det mesta; hänger utställningar och med allt som behöver göras med huset, vilket är en hel del. Just nu pågår renovering.
Han lovordar miljön och stämningen i huset.
– Det är väl därför jag inte har mött så mycket fördomar. Konstmiljö är välgörande, menar han.
– Människor som sysslar med konst och kultur är öppna, tänkande, hjälpsamma. Vi är som en familj och jag trivs här.
Men trots sin drivna teknik vill han inte ha konsten som yrke.
– Jag är utbildad revisor och har studerat på universitet. Jag söker ständigt jobb men det krävs erfarenhet. Frågan är hur jag ska få det om jag inte får jobb…
Konsten, den är ett positivt intresse men han vill bedriva den som hobby vid sidan av sitt yrke.