Vanhelgd får ibland höra epitetet Sveriges bästa death metal-band. Trots det har förvånansvärt få hittat fram till bandet. Varför? Gissningsvis är det deras eget fel. Vanhelgd turnerar för sällan.
– Jag tror det är för att ingen av oss hinner göra det, säger Mattias Frisk, sångare och gitarrist i bandet.
Han befinner sig i sin ateljé i Mjölby. Till vardags målar han bland annat albumomslag på uppdrag från skivbolag och band såsom Ghost. I soffan mittemot sitter basisten Jonas Albrektsson, som även spelar i King of Asgard. Han har lika fullt upp han.
– Dessutom är jag väldigt tveksam till om allt strul runt omkring en turné väger upp för en halvtimme på scen alltså. Jag är inte säker på det.
Jonas förklarar Vanhelgds brist på att nå ut med andra faktorer. Det handlar dels om vilket bolag ett band ligger på, det vill säga hur mycket marknadsföring det finns, men också vilka man rör sig med. Scenen för döds- och black metal är mycket koncentrerad till Göteborg, Uppsala och Stockholm.
– Vi bor på landet. Det gör också jävligt mycket. Vi är inte ute… alltså vi söker oss inte till framgång. Det har vi aldrig gjort. Jag tror man kan snacka sig till en hype genom att hänga med rätt folk. Vi har aldrig varit på det sättet. Vi sitter instängda i replokalen.
Trots bristen på långa turnéer finns det ett tydligt surr kring Vanhelgd. Förra albumet ”Relics of sulphur salvation” gav bandet stort erkännande bland fans och journalister. Senaste albumet ”Tempel of Phobos”, utgivet mitt i sommaren, har rönt samma framgångar. Låtarna är ett resultat av utveckling, men utan att avvika från den linje de ritat upp.
– Medan vi spelade in förra albumet upptäckte vi hur vi får fram det där otäcka som vi vill skapa. Vi har också dragit ned tempot medvetet på vissa låtar för att det låter bättre, säger Mattias Frisk.
Jonas Albrektsson förklarar ytterligare:
– Det är något vi har jobbat med mycket. Man måste våga skala av låtarna, och det har vi gjort på senaste albumet. Vi komplicerar inte, vi gör det hellre mindre komplicerat. Och tempot sätter vi sedan ju närmre vi ska spela in, när vi börjar repa kör vi bara. Låten ”Den klentrognes klagan” gick till exempel mycket snabbare från början.
Trots att bandet inte turnerar, så har det blivit flera spelningar när erbjudanden har kommit, bland annat på en av de mest prestigefyllda metal-festivaler som finns i Sverige – Mörkaste Småland i Hultsfred.
– Suget för Vanhelgd kom när ”Relics” kom. Vi blev inget headlinerband, det dröjer länge, men många har ändå hittat till oss. När folk säger till mig att de verkligen tycker att ”Relics” är det bästa döds de har hört på tio till tjugo år, då känns det väldigt konstigt. För det betyder att de tycker lika mycket om vårt band, så som jag har känt för till exempel Entombed en gång. Och det fick vi aldrig höra förr, säger Mattias Frisk.
I november spelar dock Vanhelgd äntligen sin första spelning efter sommarens albumsläpp. Men ett litet aber har dykt upp. Trummisen Björn Andersson, som Mattias Frisk gjort låtar ihop med sedan 1999, är inte längre en del av bandet.
– Björn flyttade till Stockholm runt nyår och vi pratade redan i höstas om hur det skulle funka framöver. Hans huvudband har alltid varit Ocean Chief där han spelar gitarr och vi insåg alla att situationen blir ohållbar när vi ska börja skriva nytt material igen. Det går helt enkelt inte att repa så ofta som det behövs när någon bor 25 mil bort.
Hur löser ni detta inför den spelning som ni nyligen annonserat, i Jönköping?
– Mathias Westman från Throne of Heresy och King of Asgard hjälper oss med de spelningar vi har inbokade. Han är väldigt driven och kompetent.