Hon var ung grafisk designer i förpackningsindustrin. Först gillade hon det, hon brödjobbade i veckorna och höll pĂ„ med sina egna och mer konstnĂ€rliga projekt â serier och böcker â pĂ„ helgerna. Men brödjobbet tog över och glĂ€djen dog, berĂ€ttar Anete Melece som kommit till BokmĂ€ssan i Göteborg för att ta emot det svenska Peter Pan-priset.
ââJag hade flyttat till Schweiz, en kĂ€rlekshistoria, det klassiska. Men efter tvĂ„, tre Ă„r hade jag ingen kraft kvar alls. Jag gjorde inget annat pĂ„ helgerna Ă€n att shoppa, handla mat och Ă€ta. Jobbet var inte dĂ„ligt, men inte bra heller, jag utvecklades inte alls. Jag satt fast.
Det var ocksÄ dÄ som berÀttelsen om damen i kiosken kom till henne. För att komma vidare i livet bestÀmde sig Anete Melece för att fortsÀtta studera och ta en masterexamen i animation vid universitetet i Luzern. "Kiosken" gjorde hon allra först som sitt examensarbete i animerad film.
Frigivande katastrof
Hennes kioskdam har det ganska bra, hon sĂ€ljer tidningar, godis och pratar med stammisarna. Men inte heller kvĂ€llstid tar hon sig ut ur kiosken. I stĂ€llet drömmer hon sig ut i vĂ€rlden genom att lĂ€sa lyxiga resetidningar. NĂ€r hon en dag rĂ„kar ut för den stora katastrofen visar den sig vara vĂ€gen till en helt ny plats i livet â som glassförsĂ€ljare pĂ„ en sandstrand.
ââSĂ„ smĂ„ningom upptĂ€ckte jag att inte bara berĂ€ttelsens början handlade om mig â utan ocksĂ„ slutet. Filmen gjorde att jag fick Ă„ka pĂ„ filmfestivaler. "Kiosken" tog mig pĂ„ min första resa utanför Europa. Jag fick Ă„ka till Rio de Janeiro. Jag satt dĂ€r pĂ„ stranden med en kokosnöt i handen och insĂ„g att Ă€ven slutet handlade om mig.
Efter filmen, som fick pris i Schweiz, vÄgade Anete Melece bli frilansande barnboksillustratör och animatör pÄ heltid. Hennes lettiska förlag insisterade dock pÄ att hon för första gÄngen skulle göra en helt egen barnbok av "Kiosken" och efter sex Är gav hon Àntligen efter.
ââJag Ă€r vĂ€ldigt glad för det. OcksĂ„ för att det blev sex Ă„r och inte sju. Den hann komma 2019 före pandemin.
Nu pÄ 18 sprÄk
"Kiosken" blev samma Är en stor framgÄng pÄ barnbokmÀssan i Bologna, fick barnbokspriser bÄde i Italien och Lettland, och ges nu ut pÄ 18 sprÄk.
ââDen handlar om friheten i att hitta ut.
Damen flyttar med kiosken, som snigeln med sitt hus.
ââHon gillar att stĂ„ i kiosk. Hon vill bara göra det pĂ„ sina egna villkor. Hon blir en frilansare precis som jag.
Det svenska Peter Pan-priset delas ut av Ibby Sverige till Ärets bÀsta översatta barn- eller ungdomsbok. Priset ska ocksÄ uppmÀrksamma ett nytt eller i Sverige mindre kÀnt författarskap, eller komma frÄn ett land eller sprÄk som Àr mindre vanligt i den svenska utgivningen. Anete Melece Àr glad men lÄter sig inte fÄ hybris.
ââJag ser det som ett tecken. Det Ă€r vĂ€ldigt fint nĂ€r man gör nĂ„got som man gillar och andra tycker om det ocksĂ„. DĂ€r ens egna behov möter vĂ€rldens, det Ă€r dĂ€r som lycksaligheten finns.