"Rena stenåldern – människor vid sjön Roxen under 10 000 år" är titeln på boken, som ger en pedagogisk introduktion till de kunskaper vi har i dag om hur man levde då. Det är en lättillgänglig och rikt illustrerad bok som skulle kunna funka i skolorna.
– Om man bara köper en arkeologibok om stenåldern ska det räcka med den här, säger Tom Carlsson som varit arkeolog i Östergötland sedan 1992.
DNA-tekniken har inneburit en revolution för arkeologin på senare år. Vi vet nu att Sverige befolkades i tre vågor. Först av jägare och samlare, som kom hit när inlandsisen dog sig tillbaka, sedan av de första bönderna som spred sig från nuvarande Turkiet och upp genom Europa, och till sist av herdarna som kom från Ukraina och Kazakstan, och hade med sig indoeuropeiska språk.
I dag finns det spår av både jägarna och de tidiga bönderna i vårt DNA, men helt dominerande är anlagen vi ärvt från den tredje och sista gruppen. Varför tog de över?
Något hände för 5000 år sedan. Tom Carlsson och hans kollegor har analyserat fynd i Stora Sjögestad, Jägarvallen och Slaka och på flera andra ställen. Det är boplatser som använts länge, av både jägare och de tidiga bönderna. Sedan överges de.
– De försvinner, boplatser som använts i fyra, femhundra år upphör samtidigt allihop. Vi kan se på pollenanalyser också att landskapet växer igen vid den här tiden, berättar Tom Carlsson.
I sin bok har han en förklaring. Så sent som i våras upptäckte forskare att människor som begravts i Västergötland för 5000 år sedan dog av pest. Samma bakterie som dödade en tredjedel av Europas befolkning i mitten av 1300-talet nådde alltså ända hit redan på stenåldern. Om en epidemi kunde spridas säger det något om hur mycket folk rörde på sig och mötte andra människor.
– Man hade stora mötesplatser, som i Motala till exempel, man kanske hade årstidsbundna möten när man träffades och utbytte kunskaper, gener, redskap – och baciller, säger Tom Carlsson.
De indoeuropeiska invandrarna som anlände efter pesten slog sig ner på nya platser, som Tornby och Stångebro. Det allra bästa spåret efter dem hittades när Bergsvägen byggdes i Linköping i oktober 1953: en grav med välbevarade skelett av en man, en kvinna, ett barn och en hund. Fynden finns utställda på Östergötlands museum i Linköping (som just nu är stängt för renovering).
I Tom Carlssons bok redovisas den nygjorda DNA-analysen av skeletten. Mannen och kvinnan tillhörde herdefolket som kom för 4500 år sedan. Analys av strontiumisotoper i deras tänder visar att de vuxit upp på olika platser, och hunden kom från en tredje plats.
Den fyrsidiga yxa som hittades i graven klassificerades på 50-talet som ett hushållsredskap – eftersom den låg bredvid kvinnan. Alla som hittills har läst Tom Carlssons bok har kommenterat den detaljen.
– Och i princip alla har stannat upp vid en och samma bild och frågat var den är tagen, säger han.
Vilken bild? Jo, en bild på rostiga gamla bilar, som Tom Carlsson använt för att illustrera hur vi ändrar stilar på våra föremål. Det gick mode i hur man gjorde stenyxor, precis som man gör olika årsmodeller av bilar.
Alla fynd och teorier bidrar till en mångfacetterad bild av stenåldern.
– Det är ganska komplext. Det måste få vara lite mental müsli, så man får tänka efter, säger Tom Carlsson.
Nu ser han fram emot att komma ut och hålla föredrag och berätta mer.