– Jag minns att jag tyckte det var stort när Ghost fick en spelning i London 2010. En spelning utanför Sverige liksom. Förra veckan vann de en amerikanske Grammy för bästa metal-låt, det är helt galet. Att ett svenskt band vinner, det är extremt ovanligt, säger Edvard Nissen, butikschef på Bengans.
Det är full rulle inne i skivbutiken, två damer är på jakt efter klassisk musik, Beethoven, en annan kund lämnar nöjt lokalen med en plastkasse full av lp-skivor. Lika ömt som Edvard pratar om Ghost, verkar bandet känna för Edvard. Varför skulle annars två av deras guldskivor hänga ovanför kassan?
– Jag brukar skämtsamt säga att det är jag som är Papa I, flinar Edvard.
– Grabbarna i bandet har alltid sprungit mycket här. Jag har hjälpt dem så gott jag kunnat och guldskivorna är nog ett tack för det.
En annan person som besökt Bengans många gånger är 30-åriga Jonas Vargmyr från Mantorp. Han innehar 70 av Ghosts skivor, bootlegs och singlar. Han är två skivor från en komplett samling.
– Det är två versioner på första plattan som jag saknar, en genomskinlig med blått splatter och en med rosa, berättar han.
– När jag började samla på deras skivor kostade de 500-600 max. Nu kostar de 1 500 kronor, så man märker att deras fans blir allt fler Samtidigt är jag väldigt glad åt deras framgång. Jag ser fram emot deras första arenaspelning.
Mycket har hänt sedan Ghost släppte sin första skiva ”Opus Eponymous” 2010. Ett år efter debuten skedde det som kom att få stor betydelse för bandets totala genombrott. Det var också då Linköpingsbon Malin Hallgren fick upp ögonen för dem. Hon var en av de 597 000 personer som satt bänkade framför tv-apparaten den tredje juli 2011 och såg Metallicas frontman James Hetfield äntra ett utsålt Ullevi iklädd en t-shirt med Ghosts logga.
– Jag blev nyfiken på Ghost eftersom att sångaren sa att de var från Linköping. Jag fastnade för dem två dagar efter de hade sin första spelning i Linköping på Cupolen 2012, suckar Malin.
I dag är hon 18 år och går sista året på gymnasiet. Hon har ägnat många timmar åt att stå i kö till deras konserter, 11 gånger har hon sett dem live.
– Ghost betyder väldigt mycket för mig. Genom bandet har jag träffat många av mina nuvarande vänner. På de där fem, sex timmarna man står och köar för att komma in på spelningen hinner man med att prata om mycket, säger Malin.
Har du träffat bandmedlemmarna?
– Ja det har jag, flera gånger. Både i anslutning till och efter spelningarna.
Då vet du vilka bandet Ghost består av?
– Ja det vet jag, men vilka de är spelar ingen roll för det är musiken jag gillar. Jag gillar deras anonymitet.
Tillbaka på Bengans. Telefonen ringer och Edvard gör en gest att han måste svara. Jag låter ögonen vandra och de fastnar på en affisch med Ghost. Frontmannen Papa Emeritus III döskallemålade ansikte grinar mot mig, i bakgrunden står bandets fem ansiktslösa våldnader. Vilka som döljer sig bakom bandet är för de flesta okänt.
– Den största nyfikenheten över vilka de är har gått över, både fans och branschen spelar med i spelet. I en tråd på ett internetforum hade något kopierat skrivit om en mening från ”Fight club” som stämmer bra. Den löd: ”First rule about Ghost. Don´t talk about who they are”, säger Edvard.