I vänthallen tar en människotyp Alfa emot och ger en förvirrad men fullständig presentation av Centralanstalten för kläckning och fostran. En och en leds besökarna in till labbet där den guidade turen till människofabriken börjar. På nära håll och genom att vara i högsta grad delaktiga får besökarna se hur en människa blir till – med hjälp av ballonger, provrör, oliver och körsbär. Det är fabriken i Aldous Huxleys roman "Du nya sköna värld" från 1932 som är inspirationen till Ung scen/östs nya pjäs "Centralanstalten för kläckning och fostran", som fortsätter teaterns klassikerår.
– Jag blev tillfrågad att göra en klassiker, vilket jag aldrig gör annars, och kom att tänka på fabriken i boken. Där beskrivs den genom ett studiebesök vilket jag tänkte skulle passa bra när jag skulle överföra det till "verkligheten", säger pjäsens regissör Freja Hallberg.
I pjäsens universum finns fem människotyper: Alfa, Beta, Gamma, Delta och Epsilon. Alla är placerade i en tydlig hierarki, men till skillnad från Huxleys roman så har alla människotyper både bra och mindre bra egenskaper; En Alfa-människa må kunna många språk men är desto sämre socialt, till exempel. Freja Hallberg säger att hennes värld är skruvad, men samtidigt inte helt olik vår egen.
– Till exempel så indoktrineras barnen här att hata naturen, för att den är gratis. Vi lever ju i en kapitalistisk värld där saker som är gratis inte är lönsamt och därför inte lika bra.
Pjäsen visas för barn i låg- och högstadiet (lågstadiebarnen får en 40-minutersversion medan högstadiebarnen en 90-minutersversion) där publiken interagerar med skådespelarna. Därför jobbar inte skådespelarna efter ett fast manus, utan får improvisera efter situationen.
Ung scen/östs andra pjäs som snart har premiär är en dekonstruerad variant av klassikernas klassiker – Hamlet. William Shakespeares tragedi har här skalats ner till en timmes monolog där Nina Jeppsson spelar alla rollerna.
– Vår utgångspunkt var att rannsaka världens mest spelade pjäs utifrån en ganska kritisk och feministisk blick. Vi störde oss på Hamlet – en självupptagen prins som dealar med sin egen ångest i sex timmar, säger regissören Maja Salomonsson.
Resultatet blev ett drama om inre kval, kärlek, sorg, hämnd och våld där blicken utgår från ungdomarna Hamlet och Ofelia.
– Det är viktigt att få tvivla, att få vara osäker och ambivalent. Hamlet tillåts inte sörja sin far på grund av den roll han väntas ta som man. Jag hoppas att pjäsen kan skapa det utrymmet, där det är tillåtet att vara osäker och att tvivla. Jag hoppas kunna få publiken att känna något. De behöver nödvändigtvis inte förstå allt, känslan och upplevelsen är det viktiga, säger Nina Jeppsson.