Den nya kultur- (och demokrati) ministern Alice Bah Kuhnke (MP) var först helt tyst, och fick sedan raskt en massa kritik. Kulturskribenterna stod med vässade pennor och bara väntade på första tecknet.
Och så samlade hon sig till ett svar i en debattartikel i Dagens Nyheter den 5 november, under rubriken ”Kulturen är grunden i ett ekologiskt samhälle”. Där skriver hon (eller hennes talskrivare) bland annat så här:
”Visst är det så att mat för dagen och tak över huvudet är en nödvändighet för människans omedelbara trygghet. Men för att människan ska känna mening och delaktighet behöver hon också intellektuell och själslig stimulans. Kulturen skapar just sådana processer. Den utmanar, får oss att ifrågasätta normer och skifta perspektiv. Möjligheten till kulturell bildning och kulturell delaktighet är därför en fråga om välfärd och demokrati.”
Ingen lär säga emot. Det där står i början av artikeln. Vad ekologi har med saken att göra är oklart, men okej.
Sedan läser man vidare och blir allt tröttare. Resten av Bah Kuhnkes artikel fortsätter att servera hel- och halvfabrikat från frysdiskarna i de politiska flosklernas Lidl-butik.
Naturligtvis har en enig kår av kulturskribenter tagit sig för pannan över dessa till intet förpliktande formuleringar, det är ju kultursektorns jobb att hålla koll på kulturens förutsättningar och det är klart man blir orolig.
Det hjälper inte att hon redovisar siffror: ”I regeringens budgetproposition finns kultursatsningar omfattande 7,1 miljarder kronor. Det är, jämfört med föregående år, en ökning med över en kvarts miljard kronor. /…/ Det handlar om satsningar på konstnärlig nyproduktion av hög kvalitet, allas rätt till kultur och möjligheten att ägna sig åt eget skapande.”
Okej, bra. Hur ska det gå till då? Och vad ska vi ha all denna glada kultur till? Jo, den ska, enligt ministern, vara liksom ett verktyg som ska hjälpa till med sådant som demokrati, export, turism och – ekologi?
Två av de mest brinnande frågorna på kulturområdet just nu, i verkligheten, är bildningskrisen; det vill säga skolorna, och mediernas kris; tidningsdöden och den hastigt krympande lokaljournalistiken. Vad säger ministern? Om bildningskrisen och hoten från den aggressiva skräpkulturen i till exempel kommersiella tv-kanaler säger hon som väntat ingenting. Om medierna detta:
”Då den mediala mångfalden blir sämre ökar sårbarheten för ensidig påverkan; den kritiska förmågan och möjligheten till självständig analys minskar. Medielandskapets utmaningar är en politisk fråga som regeringen har för avsikt att ta itu med.”
Just det. Skönt att regeringen vill ta itu. Det är bråttom.