”Svenskens normala förhållande till kultur utgörs helt enkelt av ointresse.”
Det säger Horace Engdahl i början av första avsnittet av ”Liv och Horace i Europa”, som går i SVT 2.
Men detta förmenta ointresse är en fruktbar utgångspunkt, tillägger han: ”Det finns inte så många förutfattade meningar att kämpa emot. Det finns inga meningar alls.”
Det är nog sant, till hälften åtminstone. Ointresset har Horace rätt i, i princip, men det är nog inte någon grogrund för att bildningshunger ska uppkomma, eller ens nyfikenhet. Tillräckligt med förutfattade meningar om just det tv-program Horace deltar i tror jag tyvärr utestänger en majoritet av tv-publiken.
Den lärde Horace reser tillsammans med serietecknaren och dramatikern Liv Strömquist till Köpenhamn för att resonera kring bildning i allmänhet och, i det första avsnittet, om Friedrich Nietzsche i synnerhet. I det andra programmet reser de till Weimar och talar lite mer om bildning och om den store Goethe.
De förutfattade meningarna inför dessa program står som spön i backen, det är jag säker på.
Och det är synd. Lika synd är det förmodligen att till exempel jag själv har ett bergsmassiv av förutfattade meningar om sport och idrott. De ser ut så här: Sportens värld domineras av dopningsskandaler, fasansfulla skador hos utövare som inte gör annat än tränar, oetiskt stora summor pengar som byter ägare, fotbollshuliganer som brukar våld mot dem som håller på ”fel” lag, himmelsskriande mutaffärer bland skurkaktiga gubbar i toppen av diverse förbund, folk som flyttas på för att OS-arenor ska byggas för ziljoner pengar, samt orimligt långa direktsändningar från sådant som golfturneringar.
Så ser det ut, i min värld. Alltså styr jag, som av rena ryggmärgsreflexen, undan från allt som har med sport och idrott att göra i medierna.
Och den förkrossande majoritet som är inne i idrottens värld och älskar den, samt alla andra som har ett ointresse för det mesta, utom en förströdd dragning till evinnerliga tävlings- och mobbningsprogram, lär prompt kryssa undan från ”Liv och Horace i Europa” med en likadan ryggmärsreflex som den som styr mig. Såvida man inte hoppas på en liten flirt mellan Horace, 66, och Liv, 37. Kanske en närbild av en tår i ögonvrån?
Liv ställer den retoriska frågan till Horace ”vad ska bildning vara bra för då?” Och Horace kan inte svara, mer än att frågan nog är idiotisk.
Så här är vi nu på varsin planet, kulturskäggen och de ointresserade.
Men kulturen blommar nära dig: i morgon eftermiddag kan du ge operakonsten en chans! Puccinis "Manon Lescaut" med den fantastiske Roberto Alagna kan ses och höras på stor bioduk i Motala Convention Center/Folkets hus. Vadstena Nya Teater spelar rolig musikteater: ”I afton mord” och ”Manolitoz” flera kvällar i mars.