Andlig spis i all ära men man måste ju äta också, och dricka.
Och apropå det sista: det måste inte vara dyra viner eller närproducerat öl, även om alla hundratals småbryggerier som numera finns, till exempel i Motala, är en stor glädje. Det var inte länge sedan öl var lika med Pripps, punkt slut.
Men faktum är att måste jag välja den absoluta favoritdrycken blir det iskallt Vätternvatten direkt ur kranen.
Mat och dryck är alltså även det kultur. Man kan läsa om mat också, och en läsning som är väldigt rolig är ett resultat av en av våra stora riksmorgontidningars provätande på storstadsrestaurangerna. I april besökte den här krogkommissionen ett nyöppnat, och som jag förstår det, trendsättande etablissemang. Den fick högsta betyg av en omtumlad skara provmumsare.
Köket har enligt dessa en respektlös blandning av lyx, dekadens och barnslig humor. Meny saknas, det är kockarna som bestämmer vad man får.
Och vad är det då som bjuds? Jo, sug på detta: kolsvart finsk störrom serverad direkt på handens ovansida. Rödbetsklubbor nedstuckna i blomkrukor. Brynt hummer med hummerskum i pappmugg med sugrör. Blodvåffla med bacon och torkade lingon på het sten. Bläckfisk med avokado, isterband och kycklingkräm. Rådjurstartar serverad på påtagen plasthandske med gräddskum och aska från nyrökt cigarett. Långlagrad ost formad som seg råtta och serverad på råttfälla.
Varsågod och skölj.
Som sagt, denna krog fick det sällan utdelade högsta betyget. Och jag vet inte om storstadsborna är så fruktansvärt blasé att det bara är det totalt vansinniga som får dem att bli glada; krogmaten får gärna vara helt eller delvis oätlig bara den är unik, bara den inte är förväntad?
Ja, jag vet inte. Men mat är kul, och särskilt när den är närproducerad, som det heter numera. Det finns flera matställen i Motala- och Vadstenabygden som verkligen satsar på detta: plockar ramslök på Ombergs sluttningar, pocherar ägg från hönor som man kan se från fönsterbordet, köper varsamt uppfött kött från östgötska gårdar och fina fisken från den stora sjön. Och tro mig, det förhöjer upplevelsen och smakar verkligen gott när matlagaren har tänkt, planerat och visar omsorg.
God mat och dryck, god läsning (gärna omläsning av favoriter) och radiolyssnande hör till några av sommarsysslorna. När detta skrivs har ännu inte sommarpratarna i P1 presenterats men jag vågar ändå ta ut och vädra min årliga käpphäst: Sommarprogrammens förfall. Få, om ens någon, gör ett intressant RADIOPROGRAM. I stället blir det en och en halv timmes privat terapi kring sjukdom, död, ätstörningar, sorg, självömkan. Samt skryt, skryt, skryt.
Hoppas jag äntligen fick fel i år. Glad sommar!